Första fikat i klippviken
Maken och jag tog med oss kaffe och en liten kaka och åkte ner till Klippviken.
Det är konstigt hur magin vid den stora vikingahögen, invid den medeltida kyrkan, gör att man passerar in i en annan tidszon.
Så tydligt som en synlig gräns är det.
Efter den gränsen går det inte att stressa och det går inte heller att låta bli att stanna upp i tanke och handling, bara för att se en fågel segla i luften eller känna en god doft komma flytandes på vindarna.
Vid klippviken blir allt så kristallklart.
Måsarna hade möte ute på kobbarna.
Ärlor kom nära oss, där vi satt på klipporna och njöt av scenariot.
Det kändes klart att de gav oss tillstånd att få dela världen där och då.
Alla skulle ha ett eget smultronställe för att varva ner och tanka energi! Klippviken, är det vid stugan, där ni brukar bada på somrarna?