mammakero

 

Nu har tagit ett svårt beslut att inte pressa mej mer än jag redan gör, det betyder att det inte blir någon kalender i år.

Dessa veckor jag hållit mej borta från bloggen har varit de tyngsta veckorna i mitt liv.

Gråter mej till sömns ibland av ren utmattning och har en kropp som värker dag ut och dag in, men aldrig på samma ställe.

Är så glad över att jag har min healer, utan henne hade jag gått in i väggen för länge sedan.

När jag hoppade på utmaningen om att träna 30 min om dagen, blev det droppen för mej.

Kroppen svarade med att klappa ihop och det rejält.

Har inte hämtat mej från detta än.

Min healer har förklarat att allt detta är för att jag klivit in i fas tre, den fas som påverkar endast mej.

Första fasen var chock och där var jag stark och handlingskraftig.

Andra fasen var överlevnad och där var jag stark och handlingskraftig.

Så blev maken såpass bra att han klarar sej själv då jag jobbar och åker till det stora sjukhuset där han bodde sist på, tre dagar i veckan.

Han tränar där hela dagarna, som ett jobb.

Nu har han kläm på vad han kan och inte och vad han ska göra och inte.

Det är nu jag tar slut, för att verkligheten har kommit i fatt mej och det är tydligen rätt vanligt.

Har ingen ork, har ingen lust att göra något och har framför allt ingen tid till mej själv.

När jag försöker pussla ihop mej, så vill jag se film eller tv-serier på datorn.

Det har gått så långt att jag inte ens Instagrammar varje dag, ibland inte ens på flera dagar.

Att Instagramma har jag gjort dagligen sedan 2012.

Veckorna som nu kommer är de värsta veckor på mitt jobb och nu har vädret även spätt på det jobbiga.

Om jag klarar att jobba min tid utan sjukskrivning är det bra, för maken har inte fått pengar från Försäkringskassan än.

Det är om en vecka idag, precis 4 månader sedan han fick stroken.

Så fick vi det tråkiga beskedet att han är för frisk för att få elrullstol enligt kommunen, så han kan inte avlasta mej med att handla, eller få lite socialt umgänge själv.

Som grädde på moset, så fick inte yngsta dottern ledigt över jul...

Så mina kära vänner, jag önskar att jag kunde göra som brunbjörnen och gå i ide.

Det lär bli få inlägg här, så jag hoppas att ni har lust och ork att vänta på mej.

Ifall vi inte hörs tills dess, så vill jag önska er alla en riktigt god jul!