Vecka 7

 
Måndagen blev inte fullt så jobbig som jag hade trott att den skulle bli.
Vilket faktiskt var skönt och med facit i handen hur veckan blev, var det även den bästa starten.
Arbetsveckan bjöd på allt ifrån sovmornar,  strålande vårväder, dimma, massor av post, isvägar och lervägar.
Torsdag och fredag var riktigt slitiga och nu sitter jag med en värkande kropp.
Vet faktiskt inte om det beror på de dagarna, eller om jag håller på att bli sjuk igen...
Mår faktiskt inte bra, är extremtrött förutom värken och så är min termostat i kroppen kass.
Vissa tillfällen fryser jag och det värker extra, andra tillfällen så svettas jag så att det rinner rännilar.
 
 
På alla hjärtans dag var jag ledig.
Det verkar som min chef fastnat i att ge mej fridag på tisdagarna.
Januari och februari har det varit så och hela mars ska de bli så.
Förr kunde jag få fridag vilken dag som helst.
Helst hade jag velat ha torsdagar, för eftersom vi har spikade tvättdagar, så passar det egentligen mej bäst.
Ska nog försöka förmå honom till det.
Vi passade på att besiktiga bilen på drop-in tid och blev besvikna över att den inte gick igenom.
Handbromsen kärvade, så vi fick lämna in den på reparation som kostade oss över 2000 kr.
Typiskt då vi snart ska köpa en ny bil...
Apropå en ny bil, den 21 februari (nu på tisdag) kommer inspektören på besök.
Han som försäkringskassan skickat angående bilstödet.
Nu blir det spännande!
 
 
Onsdagen bjöd på det perfekta vårvädret!
Strålande sol, blå himmel, vindstilla (vilket sällan inträffar här på stora Slätta') och massor av kvittrande fåglar.
Solen värmde!
Jackan blev lika varm på solsidan, som man blir när man står nära en eld och skuggsidan lika kall som luften.
Det är vår det!
Började jobba kl 12, jobbade bara eftermiddag.
På väg genom stan i lunchtid såg jag fler vårtecken.
Till exempel den gamla mannen, som satt på sin rullator i solen och lutade ryggen mot en vägg.
Med ett stort leende i ansiktet.
Var tvungen att le själv, så soligt jag bara kunde för att likna solen!
 
 
Torsdagen var rena mardrömmen ett faktum.
Högtrycksdagarna med kalla nätter byttes under natten ut mot regn, plusgrader och dimma.
Underkylt regn alltså.
Vilket leder till isgator och isvägar.
Vad jag HATAR det!
Redan på morgonen då jag skulle gå till jobbet började bekymren, kullerstenarna var vidrigt hala.
Hela vår innerstad består av kullerstensgator och jag måste igenom innerstaden.
Myrsteg var det enda jag vågade ta och ha blicken i backen för att se ut bästa stället att sätta ner foten på.
Det var med livet som insats att köra ut posten hela förmiddagen.
De värsta vägarna var de spåriga små skogsvägarna och tyvärr körde jag ett skogsdristrikt den förmiddagen...
På eftermiddagen var all is borta, vilket var såååå skönt!
 
 
Fredagsturen gick ut på den stora slätten.
Dimman låg tungt över marken och grusvägarna förvandlades till lervägar med djupa spår.
Vet ni att spåriga lervägar är lika hala som isvägar?
Nu kanske inte som plana och isiga asfaltsvägar...
 
 
Mulet är det fortfarande, men vi skymtade solen igår mellan molnflikarna!
Skjutsade ut maken till travbanan, för de hade V75 tävlingar igår.
Senast han var på travet var då de hade StoChampionatet i somras!
Då körde han ut dit med sin permobil.
Det betyder så mycket för honom att han är där och hälsar på, för han har jobbat som funktionär där varje tävlingsdag innan stroken.
Det var en nöjd men trött make jag hämtade på kvällen!
Avslutade lördagskvällen med en bra film på Viaplay - Birkebeinerne.
Eftersom jag gillar medeltid och Arnfilmerna, så blev jag extra glad när jag hittade denna nordiska film.
4
Malin

Kul att kikar in hos mig fast det ibland går månader mln inläggen. Har tyvärr även blivit slöare på att kolla in hos mina bloggvänner också.
Roligt att du fortsätter att blogga, du får verkligen en fantastisk dagbok att titta tillbaks i.

Det där med att kroppstempen fungerar dåligt stämmer bra in på mig också. Kan det vara åldern?
Att min kropp också krånglar vet du redan också så krånglar även synen, svårt att få glasögon och linser att fungera på olika avstånd. Jag är glad att jag kommit igång med träningen, men nog får jag också bakslag emellanåt.

Hoppas det går bra med mötet om bilen. FK är inte alltid så enkla att ha o göra med.

Förstår att det är jobbigt med sånt skitväder som underkylt regn, men jag måste säga att bilderna du tog i regnet o dimman med träden efter vägen är otroligt vackra!!

Hoppas att v 8 blir en bra vecka.

Många kramar

Agneta

Hm...jag har problem med temperaturen i kroppen också, men mitt bekymmer är helt relaterat till åldern vet jag i alla fall. :/
Hur lyckas du med att beskriva dessa mardrömsfärder med is och halka och samtidigt visa bilder som får mig att längta dit! ? :D

Pernilla

Att termostaten i kroppen är ur funktion kan bero på åldern. Jag har börjat inse fakta. Vaknar på natten och kokar. Men jag ska inte klaga. Det kan likaväl vara ett tecken på att man är ur fas.
Jag blev så glad när jag läste att maken var på travet. Verkligen ett stort steg i rätt riktning. Sprang på en fd hundkompis för några veckor sen. Jag visste inte, men hon hade också drabbats att en strok. Jag blev chockad. Vem som men inte hon! Men så var det. Hon hade jobbat sig tillbaka. Jobbar idag 25% igen. Har eget företag som legat ner nu. Nu ska det jobbas upp igen. Hunden vågade hon inte gå ut med än. Så stark hade hon inte blivit men hon hade fått med sig hela högra sidan igen. Målet var att komma tillbaka till bruksplanen med hunden och det kommer hon göra också. Det är jag säker på. Din make kommer säkert vara tillbaka som vanligt på travet också. Snart! allt har sin tid och annat tar längre tid.
/P

Åsa

Hoppas du inte blev sjuk? Jag har också känt mig kall och "rösen" ett tag.
Kul att maken fick komma iväg en sväng!