Vecka 2
Ett nytt år fyller alltid mej med en förväntan.
Precis som en ny bok eller film/serie gör.
Ibland får jag tag i en bok eller ser en film/serie, som jag aldrig vill sluta läsa/se.
Det är det jag önskar varje nytt år, att det blir den känslan som styr mitt nya år.
Fast det är långt ifrån alla böcker, filmer eller serier som är just såna.
Förra året och halva året innan det har jag överlevt, men inte levt.
Hade jag läst om mitt liv, eller sett det som film, hade jag bytt bok eller kanal.
Önskar så otroligt mycket att det vänder snart.
Att jag kan få tillbaka mitt liv, kanske nu inte precis som innan.
Mer att få ett liv.
Att överleva eller leva det är helt olika saker.
Är så less på att ständigt överleva, hålla huvudet över vattenytan och inte mer.
Har en massa lust, passion och liv som jag behöver få utlopp för, annars kommer jag att ge upp.
Måndag så började snön smälta och vägarna blev isiga och spåriga.
Mulet och grått.
Tisdagen hade jag tänkt att jag så smått skulle börja städa i röran i vår lägenhet.
Vaknade på morgonen, för jag skulle vara hos min healer redan halv 8, och var så vansinnigt trött.
Benen var som mjuka och gungiga om ni förstår vad jag menar.
Och huvudet likaså.
Min healer tog hand om mej vill jag lova, hon satte ordentligt igång axlar och lungor.
Hon kallade mina axlar för pansaraxlarna, så ni förstår att jag har problem...
När hon gick över mina lungor (bland annat) så började jag hosta så in i norden.
Efter mitt besök har jag fått upp en massa slem...
Så finns det folk i min närhet som tror jag är knäpp, som tror på healing.
Om det inte skulle fungera, så hade jag inte fortsatt gå.
Skulle aldrig klarat mej genom hösten utan henne!
Tre Instagrambilder lade jag ut, den första bilden från måndagen då grusvägarna bestod av is, den andra då jag blev stående på en genomfartsväg, för att en tankbil parkerat mitt på vägen.
Den tredje och sista var i torsdags, på väg hem och fullmånen var ett praktexemplar på den klara natthimlen.
Det har varit en fantastisk fullmåne denna vecka!
Fredag morgon, då jag var på väg ner till tvättstugan, lyste månen så fantastiskt fint på en stjärnklar himmel.
När jag väl kommit upp och hämtat kameran, hade molnen kommit in över himlen och dolde den vackra månen och alla stjärnor.
Väl ute på turen hade snöovädret kommit till oss!
Från början mer regn än snö, men med en piskande vind.
De starka sydvästliga vindarna fick bilen att kränga och snart gick regnet över i snöfall.
Sista bilden här ovanför ser ni hur vinden gjort att snön fastnat på staketet, bilden innan hur ett stort träd låg nedblåst tvärs över vägen.
Båda de bilderna är tagna efter att snön slutat falla, men det fortfarande blåste hårt.
Så har jag tagit tag i att ta ut julen från vårt hem.
Känner sådant vemod varje gång jag gör det, för mitt hem blir så tomt utan julpyntet.
Mest av allt saknar jag ljusslingorna och julgranen.
Nu är julgran och ljusslingor kvar, de kommer att få vara kvar ett tag till...
Har inte bråttom att ta bort allt.
Även den varma röda färgen saknar jag lite grann.
När våren väl kommer känner jag inte alls så, det är bara nu när världen är grå, brun, svart och i bästa fall vit, jag gör det.
En otippad sak som verkar förfölja mej just nu är - hemligheter.
Läser en bok, Familjehemligheter av Sheila O'Flanagan, vilket ni förstår handlar om djupa hemligheter.
Så lyssnar jag jättemycket på The Weekned och han har en jättebra låt som heter Secrets.
För några dagar sedan hittade jag en serie på Viaplay, som heter Timeless.
Är så glad att jag hittade den serien, för den passar mitt udda sinne perfekt (jag älskar fantasy och även lite övernaturligt).
Där är de tre huvudpersonerna tvungna att dela farkost med varandra, samtidigt som de har avgörande hemligheter för varandra.
Imorse så kollade jag och maken på ett avsnitt av Once upon a time, där huvudpersonerna var tvungna att avslöja sina djupaste hemligheter för att rädda en i sitt sällskap.
Undrar därför, är det något ödet vill säja mej, eller är det helt enkelt en trend just nu??
Önskar verkligen att 2017 blir mer ditt år, nu har du fått tagit så mycket på dina axlar känns det som,
Så stämningsfulla härliga bilder