mammakero

Inte bara för sol och värme, eller en blommande trädgård, utan för att då brukar alltid någon av döttrarna komma och vilja hänga i trädgården.

Vi hade den stora glädjen att få ha älsta dottern på snabbesök, först på sin väg på väg ner till Göteborg, för att sedan stanna på vägen hem till sej.

En fantastisk avslutning på en annars underbar sjukvecka.

Har under denna vecka velat fram och tillbaka väldigt mycket - att åka eller inte åka, till min döende morbror.

Inte för att jag inte vill, utan mest för ifall min rygg pallar 3,5 timmar i bil.

Nu kändes det riktigt viktigt - rent av livsviktigt.

I våra samtal har det känts som om det inte är sååå bråttom, men när hans bäste vän ringt mej, har det blivit klart.

Antingen vill du se honom en sista gång eller inte.

Så jag använde all min styrka och åkte upp (med maken som en klippa) och träffade min forne hjälte.

Han var okontaktbar och såg ut som en bräcklig fågelunge.

Kunde inte få några underskrifter, som skulle ge mej fullmakt att uträtta hans bankärenden och/eller ta hand om hans post.

Och resan upp kändes som jag kommit förgäves, då han inte var kontaktbar.

Pratade med både den som vårdade honom den dagen och med avdelningssköterskan och de var klara med att det här dröjer inte länge innan han lämnar denna värld.

Ringde upp den vän som kallat hit mej.

Fick veta av honom,  sin bäste vän, att han hade valt en begravningsbyrå och vilken, som jag tog kontakt med.

Där fick jag hjälp och stöd.

Har aldrig känt mej så sedd och omhändertagen som där.

Så träffen med begravningsbyrån och postkontoret i stan, gav mej så mycket hjälp att jag nästan började gråta av tacksamhet.

Begravningsbyrån lovade att ta kontakt med kommun och få hjälp till att bli förmyndare över min morbror till slutet.

Postkontoret lovade mej att lagra posten till min morbror tills jag visste vart jag stod i det hela.

Varför de på postkontoret hjälpte mej, var inte för att jag jobbar på posten själv.

Kunde visa att jag varit i kontakt med adressändring och så berättade jag om att min morbror var okontaktbar, så jag inga underskrifter fått.

De förstod att en full brevlåda inte är det bästa.

Så tio tusen röda rosor till postkontoret i Avesta, för all hjälp och stöd!!!!

Och lika många röda rosor till Folkare Begravningsbyrå för all hjälp och stöd!!!!

I dag, tisdag på morgonen, var vi upp på avdelningen och skulle träffa min morbror igen innan vi skulle åka hem.

Nu var han lite mer vaken, så han han kände igen mej innan han "försvann" igen.

Lämnade min käre morbror med vissheten att det var nog den sista gången i detta liv.

Skriver detta för att det är för stort för att finnas outtalat i mitt hjärta.

För att ni stackare som läser detta inte ska klicka bort mej lika förgäves som jag försökt få ett par underskrifter, så visar jag helt magiska bilder av vår trädgårds vårmirakel.