2019 Vecka 6
Vecka 6 var veckan då vi inte såg solen mer än några timmar på söndagen.
Vädret byttes från snöfall med minusgrader, till regn och många plusgrader.
Finns det något värre än halka?
Kanske en dm snömodd och oplogade vägar?
Tisdagens väglag, obefintlig snöröjning och blött.
Här skulle jag gå min dagliga promenad, men efter 500 m så var mina fötter dyngsura.
Maken åkte själv iväg för att handla och efter en timme ringer han och ber mej komma och möta honom.
Modden var så djup på så många håll, att batteriet till hans permobil började varningsblinka.
Så det var bara att gå ut och putta på så han tog sej hem.
En decimeter djup vattenpöl just innan ett övergångställe.
Det här med att komma till vägs ände med hur jag levt mitt liv, gör att jag behöver ha ett nytt motto.
Ända sedan tonåren har jag haft "Jag kan allt jag vill, på något sätt, bara jag vill tillräckligt för att kämpa för det".
Nu vet jag ju knappt vem jag är, än mindre vad jag vill.
Det enda jag vet riktigt säkert, är att jag vill inte ha tillbaka mitt gamla liv.
Det här med att sedan välja väg, känns så slutgiltigt, att jag nästan blir rädd att ta något beslut alls.
Har använt min sjukskrivning till att genomgå denna identitetskris, där jag vänt och vridit på alla möjligheter och funnit det jag absolut vet att jag INTE vill ha kvar i mitt liv.
Bygger upp mitt nya liv nu, trots att jag ibland är skräckslagen, så känner jag oftast en förväntansfull lyckokänsla.
För första gången i mitt liv!
Tänk att jag skulle behöva fylla 52 år innan jag fick uppleva den känslan!
Håller som hårdast på med att omvandla mitt livs många trauman och svårigheter, till minnen.
Ja, minnen.
Inga trevliga minnen, men när jag nu känner av ett dåligt minne, ska jag inte få panik och handla därefter.
Nu när ett trauma kommer upp, så är den enda känslan jag ska känna, stolthet, över att jag vann mot alla odds trots allt!
De dåliga minnena måste finnas kvar och alla deras vassa kaktustaggar har jag tagit uddarna av.
Det har jag gjort genom att inte gömma vad som varit, samt förlåtit mej själv och de som gjort mej illa.
Viktigast är att jag oxå "putsat" upp alla vackra, roliga, mysiga och kärleksfulla minnen, så de ska stråla starkare än alla dåliga.
Tänker att alla vackra minnen är juveler och att de syns bäst mot den mörka sammeten, de dåliga minnena.
För första gången i mitt liv har jag starka och levande drömmar om min framtid.
Har aldrig haft drömmar eller önskningar, har bara tagit emot det jag fått och gjort det så bra jag kunnat.
Nu vill jag börja om på nytt och känna glädjen i att leva ett liv som jag själv har valt.
Visst betyder det oxå ett stort ansvar, men nu är barnen vuxna och de sköter sej själva.
Nu är tiden inne för mej att välja efter eget huvud.
Det är precis detta jag går igenom noggrannt just nu, vad är viktigt och vad kan jag kasta bort?
Storstädning, eller "dödstädning", av mitt liv.
Det här är något nytt för mej, att göra saker för mej själv.
Såna saker som "give my soul sparks of light".
Det är mycket viktigare än jag förstått, mycket av min depression handlar om det.
Vad som varit svårast för mej nu, är att veta VAD det är som ger min själ "sparks of light".
Eftersom jag aldrig gett mej dem, bara tagit emot vad jag fått, så har jag inte lagt märke till vad som får mej att gnistra.
Har hittat sidor på Instagram, där jag fått massor av tips och inspiration till hitta min själs livsgnistor.
Här har ni 16 saker som faktiskt ger gnistor av olika storlek!
Håller som bäst på att utöka listan av små, men livsviktiga saker att uppleva fullt ut och njuta av.
Och känna optimismen bubbla inom mej är en fantastisk känsla!
Känner mej som denna sköldpadda!
Precis denna syssla hamnar högst upp på min "Soul Sparkling List"!
På gräs, sand, snö eller varför inte på en luftmadrass i vattnet?
Vill ligga ner och se på stjärnorna, molnen eller fåglarna som flyger.
Eller som listans "16 små saker att njuta av" 15e sak, "Not counting time", har en stark ton av längtan i sej för min själ.
Två timmar tog det att få bort alla noppror från en favoritkofta.
Två timmar!!
Lång tid, men så värt.
När jag plockade undan julen i förra veckan, (äntligen) så upptäckte jag att mina vardagsgrytlappar gått sönder på flera ställen.
Snacka om besvärligt att "sticka" en lagning, när det egentligen handlar mer om att göra öglor åt rätt håll.
Detta handarbete tog oxå lång tid, glömde kolla hur lång, men tillslut hade jag gjort rätt.
Svårast var att veta hur öglan formade en avig eller rät maska...
Grytlapparna är köpta på Lagerhaus och det är själva "garnet" som har gått av på flera ställen.
Femte saken på listan över 16 saker att njuta av, finns en kopp te.
Har helt övergått till att dricka nässelte, som är renande för kroppen.
För att jag ska njuta maximalt, har jag lite honung i.
Nummer 12 på samma lista, har ni Candlelight och mina favoritljus numera är doftljus.
Detta ljus är köpt på Dollarstore och har en mjuk och mild doft, men av vad har jag ingen aning.
På datorns skrivbord har jag en bild av en snötyngd trädgård att njuta av.
Nionde saken på samma lista, var Painting.
Det har inte hänt något med mitt målande på 12 år och jag känner inte ens lust att måla längre.
Istället njuter jag av mina fotografier, både att titta på och arbeta med.
Nu är skillnaden stor mellan bilden av trädgården på datorn och verkligheten.
Det regnade 6 dagar på raken och det var inte en enda minusgrad under den tiden heller.
Vilket fick världen att se vårlig ut!
Det här är bra att läsa för mej under min återuppbyggnad av mitt liv.
Ett steg i taget och tillslut har jag trappat upp mitt liv!
Det är detta som gör att jag ligger på mornarna och läser mina "själasidor" på Instagram.
Där finns inte hetsen om det perfekta livet, det ytliga jagandet om att leva "rätt" liv.
På de sidorna, lär jag mej allt möjligt intressant, vilket jag skrivit om i ett annat inlägg.
Det här med dömandet i sociala medier.
Som vissa veganer, säjer till andra veganer "Du är ingen riktig vegan för du äter..."
Eller andra människor som hetsar folk att ifrågasätta någon som vågar påstå att hen minsann värnar om miljön, genom att påstå att de inte gör ALLT, alltså gör de inget.
Osv, osv, osv.
När det egentligen är så att allt startar inom oss.
Då menar jag verkligen allt.
Det här är det jag oxå jobbar jättehårt med mej själv om att förändra.
Vilken tur för mej!
Torsdags promenaden gick att ta utan snömodd, men vissa spår i snön hade blivit hala.
Fast det fortfarande låg lite snö kvar på rabatten, så ser man flera gröna och modiga små växter sticka upp ur jorden.
Det var svårt att inte drabbas av vårkänslor, trots att det inte ens är mitten av februari än!
Åtminstone är det en månad kvar av vintern, vilket är mer regel än undantag i denna del av världen.
Tänkvärt.
Söndagen kom och då hade vi ett vårväder minsann!
Även jag kände av de bubblande vårkänslorna.
Blå himmel med vita rena moln och stark vind.
Var tvungen att känna denna björks mjukhet under min bara handflata.
Grusvägarna var svampigt mjuka och kantade av vattenpölar.
Gick ut på en 2 timmars promenad, ville att vinden skulle blåsa genom mej och "rena" mej och att solen skulle ge mej livsgnistor och styrka.
Vissa granar hade långa nyskott och det bara bubblade av klorofyll av dem.
Här ville jag stanna och virvla lite i vinden och solen, men mitt gamla jag lyste igenom mitt huvud för starkt, så jag vågade inte "fåna" mej.
Det är mitt ute på slätten och se en svartklädd kvinna som virvlade mitt på den, skulle onekligen få folk att hajja till.
Nu önskar jag att jag gjort det i alla fall, vad än "folk" skulle tycka.
Bestämde just att virvla i vårvinden ska vara med på min "Soul Sparkling List"!
Här syns den starka vinden tydligt på björken till höger i bild.
På hemväg över slätten, regnet som var utlovat till kvällen var under insegling.
Vet inte om det beror på min otyglade fantasi, men jag har alltid en känsla av att vattenpölar inte bara reflekterar vår värld, de är även en port till en annan värld.
Särskilt såna här vattenpölar...
Isen ligger kvar på den lilla dammen i parken.
Lite Vegan mat till söndagsmiddag, här är det en wook på sojaprotein, broccoli, chili och rödlök.
Till den gjorde jag en råkostsallad av rödkål, morötter, vitlök och limedressing.
En Instagrambild denna vecka.
Från söndagspromenaden.
Träffade min läkare denna vecka, förra mötet var han ju sjuk.
Det blev klart att jag ska börja jobba 25% den 21 mars och senast den 31 mars ville han träffa mej igen för att "stämma av" läget.
Kom själv med hur jag vill jobba och hur jag vill "öva upp mej igen".
Har tappat jättemycket på dessa månader jag varit sjukskriven.
Hoppas så att Försäkringskassan inte börjar krångla eller att min dumma chef gör det istället.
De två sista är något jag skulle kunna oroa mej ordentligt över, men istället ska jag öva på att göra det på mitt nya sätt.
Inte tänka på det alls.
Tänker jag överhuvudtaget på något, så blir det - "Whatever flows, flows. Whatever crasches, crasches".
I går sa jag ”jag är ju bara 47 så vänta bara” till en kollega. Nu när jag läser detta inlägg förstår jag ju hur rätt jag hade i min tankebana i går utan att veta om det. 😉
Ja, is och modd är verkligen besvärligt - men det är alltid en tidsfråga om när de försvinner.