mammakero

Under mitt senaste samtal hos psykologen kom vi in på det här med att känna sej misslyckad.

Hur svårt det är att ta sej ur känslan av att vara en misslyckad person och rädslan för att misslyckas i framtiden.

Ordet misslyckad är så himla starkt laddat med ett ringaktande och med ett lätt förakt.

Egentligen vill jag stryka ordet ur alla ordböcker, tillsammans med orden måste och borde.

För att få någon som helst rätsida på mina spretiga funderingar runt mina känslor av ordet misslyckad, så sökte jag upp synonymer.

 

Misslyckad ur synonymlexikonet på nätet:

Dålig

Usel

Kass

Bedrövlig

Oduglig

Omöjlig

Verkningslös

Fruktlös

Förfelad

Resultatlös

Förspilld

Fåfäng

 

När jag läste dessa synonymer så slog det mej, att det inte är många av dem som kommer i närheten av det jag menar med misslyckad.

Det närmaste är väl oduglig, så jag kollade upp vilka  som var synonymerna till det.

Av de 16 synonymerna som fanns uppräknade, var 5 st redan uppräknade på ordet misslyckad.

Därför skriver jag ner endast de som jag känner kommer närmast det jag menar, då jag säjer att jag känner mej misslyckad.

 

Oduglig ur samma lexikon på nätet:

Värdelös

Inkompetent

Inkapabel

Oskicklig

 

Här ser jag varför ordet misslyckad är så otroligt laddat!

Istället för den, enligt lexikonet riktiga betydelsen, där något har skett tillfälligt, blivit en konstant beskrivning av en person.

Det lexikonet beskriver är som ett projekt, en handling, en situation eller ett tillfälle som blivit resultatlöst, verkningslöst eller fruktlöst.

Det jag - och jag kan nog påstå att det gäller de flesta människor i min närhet - menar är att jag är värdelös, inkompetent, inkapabel och oskicklig som person då jag misslyckas.

Som om jag blir en annan person av att inte lyckas varje gång jag försöker!

Min psykolog sa att det är den vanligaste känslan en människa känner, innan de söker upp en psykolog.

Vad som är farligt med detta ord, är just det att om ditt projekt inte lyckas, blir DU en misslyckad person.

Alltså när ett tillfälle blir misslyckat, så blir personen misslyckad för alltid!

Varför är det så?

För om det är så att jag är en misslyckad person för att mitt projekt gick i stöpet, vad är då personen som aldrig ens vågar försöka sej på något projekt?

Är den lyckad för att hen aldrig misslyckats?

 

När jag slog upp måste i synonymlexikonet på nätet, stod det:

Substantiv - ett ofrånkomligt krav eller en nödvändighet.

Adjektiv - vara tvungen, nödgas, tvingas, måsta, torde, borde verkligen.

 

Borde, i lexikonet står det:

Bör, böra, må, måste och skall.

Alltså det är samma ord egentligen, det betyder ett ofrånkomligt krav eller en nödvändighet.

 

Men, handen på hjärtat.

Använder ni dem så?

Inte jag i alla fall, för många av tillfällena jag sagt att jag borde göra något eller måste göra något, har det inte alls varit ett ofrånkomligt krav.

Om jag använder orden borde och måste, då har jag verkligen inget val eller blir tvingad att göra något mot min vilja, om det ska klassas som ett ofrånkomligt krav.

Men i verkliga livet, så är det ytterst sällan så.

I de allra flesta fallen, så har vi flera val.

Och dessutom är det så att om vi gör något av fri vilja mår vi bättre!

Prova nästa gång ni säjer att ni måste städa garaget, att byta ut måste till (förslagsvis),

vill, behöver eller ska städa garaget.

Det händer något inom dej, det känns inte längre som du är tvingad.

Vilket beror på att du gör ett eget aktivt val och då blir det inte lika jobbigt.

Ok, själva jobbet med att städa garaget är säkert lika jobbigt, men att påbörja jobbet blir lättare!

 

Sedan som avslutning har jag ett ord som används alldeles på tok för mycket i helt fel sammanhang.

Ordet man.

Lyssna på TV, på radio och samtal på stan. på när en människa talar om sej själv, sina känslor, sina åsikter, sina värderingar och allt annat som står för den personen i fråga.

Nästan uteslutande så säjer alla, man när de pratar om sej själva.

Varför väljer så många att bli en i mängden, trots att de helt uppenbarligen talar om sej själva?

Vågar de flesta människor inte stå upp för sej själva?

Ok, jag kan förstå att ni kan tycka jag hårddrar detta något, men jag är uppriktigt nyfiken på vad det beror på att det är så här.