2019 Vecka 11
Det har varit ytterligare en grå och mulen vecka här, men utan snöfall.
Däremot mängder regn i mellanåt och blåst.
Har försökt två saker denna vecka och det har blivit två grova missar av målet.
Det första var att lyssna på ljudbok, från två håll kom tipset om att bota min läslåsning med ljudbok.
Laddade ner en bok som stod ut redan vid första anblicken, en historisk roman av Anna Sparre.
Historien var mycket spännande och jag var laddad.
I två minuter.
I försök efter försök.
Kan helt enkelt inte hålla koncentrationen, jag flummar iväg i onödiga tankegångar och missar massor av minuters berättelse.
Så jag gav upp.
Försökte då med att läsa den engelska instruktionen om hur man programmerar robotdammsugaren vi fått i julklapp.
Har provat utan att programmera den, men då tar den bara "kanterna" av rummet och lägger sedan av.
Så jag försökte än en gång att läsa de engelska instruktionerna och jag undrar fortfarande hur engelskan känns som kinesiska?
För jag fattar ingenting.
Solig måndag och då passade jag på att gå långpromenad som avslutades på Blomsterlandet.
Där införskaffade jag björkgrenar och videgrenar, samt två krukor med dubbla rosa tulpaner.
Skulle passa på att göra vårfint inne i hallen.
Vet att jag berättade förra veckan att det svåraste i min utvecklingsfas just nu är att vänta och bara vara.
Något som oxå är svårt är att vara modig att tro på mera.
För är det något vi fått lära oss sedan barnsben, är det att vi inte ska tro att vi är någon.
Vilket gör att förändringar, stora som jag håller på med nu, är omöjliga.
För det är just nu jag måste lita på att jag är någon, denna någon är jag själv.
Våga tro att även om jag är 52 år så kan jag göra stora förändringar i mitt liv och det kan gå jättebra!
För trots att drömmarna är stora, så är pengarna små och det gör saker och ting mycket läskiga.
Trots det så utmanar jag mej att vara modig och tro på mej och att det blir jättebra till slut.
Vad jag oxå ska utmana mej med är att ha roligt undertiden.
Maken använder inte krycka längre, så kryckhållaren kom väl till pass som krukhållare!
Tisdag morgon körde jag ett litet pass på gymmet.
Bilden råkade jag ta då jag skulle ändra musikval samtidigt som jag gick på crosstrainern.
Lite häftig, så jag sparade den.
På promenaden denna kyliga tisdageftermiddag, så såg jag att det kommit tillbaka is på den lilla fågeldammen i parken.
Det har varit nätter med flera minusgrader denna vecka.
Tisdagen avslutades med en uppsprickande himmel och en vacker solnedgång, som målade flaggstången fin.
Något som jag oxå skrev om förra veckan, vikten att vila upp sej emellanåt.
Vi är människor och inga maskiner.
Köpte för flera år sedan en liten trätavla med ett citat på som löd: "Do more of what makes you happy!"
Detta citat är så rätt fortfarande.
Onsdagen bjöd på ett riktigt skitväder, så varken jag eller maken gick ut på någon promenad.
Så på torsdagen tog vi en extra lång sväng istället.
Mötte regnvädret gjorde vi, men klarade oss precis från skyfallet!
Längs efter en gångväg, hittade vi detta.
En hundägare som inte plockat upp efter sin hund och en annan som gav en tydlig vink om hur det borde vara.
Lite fyndigt tycker jag!
Det blev endast en ytterst kort promenad på fredagen, så det såg ut så här mesta delen av dagen.
Inget är för evigt, allt har ett slut, även plågsamma upplevelser.
Så håll ut!
Det kommer att ta slut!
De tulpaner i kruka som jag köpte i måndags såg ut så här på fredagen.
Lördagspromenaden tog jag själv och den var extra lång, det gäller att passa på då det är väder för promenader.
Gick ut på den gamla järnvägsvallen som korsar de stora öppna fälten och tofsviporna cirklade tillsammans med lärkorna i luften.
Tofsvipor ser så stroppiga ut när de går tycker jag och när de flyger så gör de det i sicksack!
Förra gången jag gick här drillade lärkorna högt upp i skyn, nu var det bara tofsvipornas pipande som hördes.
Den vackra skogen har fallit offer för skövling, naturvård heter det.
På flera av de sparade träden satt det banderoller med texten: "Hänsyn! Naturvård"
Undrade lite om det var skogen som skulle visa naturvårdarna hänsyn...
Eller om det var jag som skulle visa hänsyn för att det naturvårdats där tidigare i år.
Blev så lessen över "naturvården" att jag blev trädkramare på direkten.
På söndagen blev det åter ett riktigt skitväder!
Det regnade och stormade hela dagen och gjorde att maken och jag bestämde oss för att stanna inomhus idag oxå.
Tur att jag tagit en extra lång promenad på lördagen...
Har fått prova på att använda en så kallad Photoshop Action, ett filter som någon annan satt ihop.
Bilderna blir "krispigare" i det vita, mer "retro" i färgerna (murrigare och mindre glansiga) än det blir då jag tar hand om bilderna i photoshop.
Gör vanligtvis inte mer än rätar upp bilder, sätter skärpa och fixar ljuset i dem annars.
Det är alltid roligt att lära sej något nytt!
Det finns roliga saker att hitta på Instagram!
På söndagen hade tulpanerna slagit ut så här mycket!
Fick ett mycket glädjande samtal av älsta dottern idag!
Hon har jobbat så hårt den senaste månaden att vi knapp har haft tid att tala med varandra.
Nu berättade hon att hon "bara" hade "upploppet" kvar innan jättejobbet var klart för denna gång.
Det har varit en tuff höst både för henne och mej, vi råkade in i depression ungefär samtidigt och har kämpat hårt på var sitt håll.
Känner så mycket tacksamhet av att höra glädjen i hennes röst och att hon var förväntansfull igen.
Depressionen tog så mycket av oss i höstas och att nu vi båda börjar få tillbaka ork och lust igen, betyder så otroligt mycket!
Nästa vecka betyder en stor förändring för mej, jag börjar jobba 25% varje dag.
Hoppas så att jag inte går tillbaka för tidigt och att jag nu har fått verktyg att tygla min oro och stress.
För att verkligen veta att jag är redo, måste jag ju börja jobba.
Nu var det ju egentligen inte jobbet som gjorde mej sjuk, även om det var där det märktes.
Och 25% för mej betyder 1,31 timmar om dagen...
Det är nog precis tillräckligt att börja med.
Släpp det där med ljudbok. Lyssna på dina andetag och dina fotsteg i stället. Det knastrar när man går på grus. Det låter trevligt. Tystnaden har varit ett viktigt måste för mig. Ännu idag, 10 år efter, kan jag knäppa av radion när någon kund vill prata. Går liksom inte att koncentrera sig annars. Men det kommer tillbaka, jag lovar.
/P