mammakero

Jag vill berätta en historia från verkligheten om hur viktigt det är att förstå vikten av meningen jag skrev här ovanför. Och att bryta länkarna mellan obalans, rädslor och begränsning i tid.

 

 

Vad har det här med obalans som leder till begränsning att göra?

När man förlorar delar av sin fysik blir man obalanserad både fysiskt som psykiskt. I början är man orolig för hur man ska klara av sitt vanliga liv och det är hanterbart om det stannar vid oro. Lätt oro kan göra att man kan lösa sina "problem" genom att agera annorlunda, som att inte kunna vrida på huvudet så började A med att vrida hela kroppen.

 

Rädslorna blev värre och värre för A, för efter bilkrockarna vågade hon inte åka taxi och då kunde hon inte fortsätta med sitt mobila liv i restaurangvärlden (eftersom hon inget körkort har) som hon alltid gjort förr. Taxi problemet hade hon kunnat lösa på annat sätt, men hon tappade oxå lukt- och smaksinnet, vilket är ytterst viktiga sinnen inom restaurnagvärlden.

 

Nu började kampen för att få sjukersättning och skadestånd från försäkringsbolag, där hon fick en advokat som inte stred för hennes rätt till skadestånd från försäkringsbolagen som var inblandade i olyckorna. Här började hennes rädslor skena iväg och hon skulle ha behövt tala med psykolog i det här läget och fått riktig hjälp av advokaten, men A är en kvinna som inte vill be om hjälp, särskilt inte då det rör den psykiska hälsan.

 

Jag ska inte gå längre i A's berättelse, men jag kan avsluta den med att det var här hon började begränsa sej själv. Ju mer hon begränsade sej själv desto mer rädd blev hon, vilket ledde till fler begränsningar. Den här spiralen har under nästan 40 års tid brytit ner A, som numera knappt kan gå, har svårt att tala (för hon har en uppfattning att ingen förstår henne) gör henne rädd för människor.

 

Det är fullt naturligt att tappa balansen ibland, det kan till och med vara en ögon öppnare till att ändra på något som inte är bra för en. Rädslor är oxå fullt naturliga och bra att ha som varningsklockor. Rädslor, stress och oro är faktiskt samma känsla som förväntan, pirr och spänning. Det är bara var tyngden i spannet läggs, som är det viktiga. Begränsningar däremot är aldrig bra om de kvarstår utan att försöka tänka ut lösningar att bryta dem med.

 

Vad jag menar med att bryta begränsning med en lösning, är taget ur mitt liv tillsammans med min man, som är förlamad från vänstra knäet och ner, samt från vänstra armbågen och ner. Han kan inte fungera fysiskt som förr, men letar alltid efter andra sätt att göra svåra saker på, i stället för att begränsa sitt liv. Det gör att hans fysiska begränsning inte begränsar hans liv, han gör alla de saker han vill göra i sitt liv, men på ett annat sätt. Vilket gör att han stärker sin inre kraft, vilket i sin tur leder till mer balans i hans liv.

 

Det finns alltid lösningar om inte rädslorna tar överhanden och förlamar dej. Ingenting i världen är omöjligt, allt du behöver är att du hittar din inre balans och sluta tro att någon annan ska lösa dina problem åt dej. Det betyder inte att du ska göra jobbet själv, det betyder bara att fast du får hjälp måste du göra din del av jobbet själv.