2019 Vecka 17
En riktig försommarvecka!
Solen har strålat och värmt upp våra vintertrötta kroppar rejält.
Får verkligen se upp med solens varma strålar nu, de är starka.
Pollensäsongen drog igång med dunder och brak, med en fullkomlig explosion av grönska och blommor.
Därför har jag haft en extremtrött vecka, där jag kämpat mej igenom jobbdagarna och promenaderna.
Har upptäckt hur mycket dessa promenader ger mej i energiväg, så därför har jag trots tröttman prioriterat mina promenader var dag.
På måndagen, som var annandag Påsk, så gick jag och maken på en långpromenad till vitsippsängarna öster om staden.
När vi nästan var framme vid ängarna, så plingade en cykelklocka frenetiskt bakom oss.
Cykelklockan lät så annorlunda, att jag började leta i fickan efter mobilen!
Det lät nämligen mer som en notisringsignal.
Cyklisten i fråga däremot, var en mycket trevlig överraskning.
Det var vår kära vän Cattis!
Hon var oxå ute i samma ärende som vi, att kolla vitsippsläget!
Bilden ovan tog hon när vi var på väg tillbaka till stan igen.
Efter jobbet på tisdag kom maken och mötte upp mej utanför jobbet.
Vi hade tänkt åka förbi Blomsterlandet och införskaffa blommor till utekrukorna på väg hem.
Hade inte alls tänkt köpa några lökväxter, hade ärligt snöat in på Penséer, men lökväxterna kostade FEM kronor styck!
Så behövde vi ny urnjord till planteringarna, så maken agerade blombud!
Folk vi mötte på väg hem log stort då de såg honom...
Dubbla Narcisser i den ovanliga orangea färgen och Hyacinter som matchade, blev så snyggt ihop.
Så hade de "Köp 5 till priset av 4" priser på kryddor, så det blev gräslök och persilja...
Helt fantastiskt att jag gjorde helt rätt när jag tog fel bland Narcisserna!
Trodde jag köpte två dubbla Narcisser, men upptäckte då jag planterade, att den andra krukan hade enkla blommor i samma ovanliga orangea färg som de dubbla.
... persilja, gräslök samt rosmarin och citrontimjan.
Det blev även en stor kruka med thaibasilika, men den får stå inne så länge det kan bli för kallt.
Basilikan är känslig, inte bara för kyla.
Den är känslig mot uttorkning och för mycket regn oxå.
I samma kruka som lökväxterna planterade jag tre olika färgade klöver som hänger över ena kanten på krukan.
Något jag ständigt glömmer bort.
Både att det går bra att ha negativa tankar ibland, som att om jag får de tankarna så får de inte kontrollera mej eller mina handlingar.
På onsdagen såg jag att det stora vitblommande trädet till höger i bild har börjat blomma!
Vanligtvis blommar den först i maj, men allt är så tidigt nu och fort går det i värmen!
På torsdagen såg jag att Lönnarna stod i full blom med sina underbart limefärgade blommor, vilka gör sej fenomenalt bra mot den blå himlen.
På fredagen började det blåsa ordentligt!
Maken hade sett på väderappen han använder sej av, att det skulle blåsa in ett regnområde under natten.
Blåsten hade bara börjat lite tidigare.
Det blåste så mycket från öster att vimpeln fastnade i lärkträdet!
Det här är en sak jag upptäckt på de senaste månaderna, att jag föredrar att vara för mej själv så mycket mer nuförtiden.
När jag befinner mej bland andra människor, så blir jag besvärad av alla personliga draman som pågår runt mej och att jag har svårt att småprata som förr.
Har ingen aning om vad förändringen kommer sej av.
På två dagar har det stora vitblommande trädet på vår gata blommat över!
Makalöst fort har våren övergått i försommar...
I den lilla dalen vid bäcken jag brukar följa på mina promenader, har blivit grön.
En fluga i en lönnblomma och maken skymtar i bakgrunden.
Så här kan han bli sittande då han väntar på att jag ska sluta fotografera allt och inget på min väg.
Det här är oxå något jag förstår först nu, i alla fall fullt ut.
Har annars bara vetat att dessa saker är bra saker att göra för sej själv, men inte att de är SÅ viktiga som de verkligen är.
Har tillåtit mej fem av dessa, men sorgligt nog i alldeles för liten skala och särskilt då jag verkligen behövt dem.
Den jag inte tillåtit mej använda tillräckligt av är vilan.
Hoppsan hejsan!
Så viktigt att vila är det!
Fredagens solnedgång bjöd på en sagolikt magiskt solnedgång.
Visst ser det drömmigt vackert ut?!
På fredagens kväll hade jag gjort pizza till middag, gott!
Frukost i trädgården på lördagen, trots att det blåste häftiga vindbyar som fick allt på bordet att lyfta lite.
Det stora körsbärsträdet mellan trädgårdarna blommar för fullt.
Väldigt långskaftade maskrosor i en perfekt bukett.
Maskrosor kan verkligen leva på de mest utsatta ställena och ändå frodas.
Älskar den blommans styrka.
Gick på en långpromenad för mej själv på lördagen, då maken hade bänkat sej i soffan framför travet.
Regnet hängde i luften, men jag klarade mej utan att bli blöt.
Tror nästan att vita blommande träd och gamla hus är den vackraste kombon.
Häggmispeln blommar så vackert över en häck med spireor.
Vy mot den gamla bodan längst ner i trädgården på lördagen innan regnet.
Tulpanblomningen har startat sin intensivaste blomningstid i mittrabatten.
Så kom regnet, ett ljuvligt stilla vårregn med stora och varma vattendroppar.
Luften doftade gudomligt gott!
Mina drömmar om min nya framtid gör mej bubblig av tillförsikt och förväntan!
Men det enda (och jäkligt stora) som kan kullkasta allt, är pengar.
Så därför ska jag hänge mej till att verkligen TRO på att jag är värd ett nytt liv.
Under veckan som gått, har jag för varje dag känt mej mer stressad och orolig över att jag inte klarar av att hantera alla bittra draman som utspelar sej på mitt jobb nuförtiden.
Känner för var dag jag är där att snart är jag tillbaka i skiten och hur ska det gå då?
Indragningar, dåliga logistiklösningar, frustrationer, ilska, negativitet, dålig stämning, uppgivenhet och rent kaos bildar skiten.
Min dåliga chef vill att jag ska jobba, som hon säjer, "på riktigt".
Hon menar att det jobb jag gör nu inte hjälper henne, fast det håller mina kollegor flytande.
Det riktiga jobb hon pratar om är att jag ska köra kvällar, det trots att en kväll är 3 timmar och 50 minuters arbetstid och jag ska bara jobba 3 timmar och 2 minuter.
Bara tanken på att göra samma jobb som alla andra gör på 48 minuter kortare tid, gör mej stressad som bara den.
Detta har lett till att jag börjat fundera på hur jag ska hantera denna situation på ett annat sätt.
Funderade en natt då jag hade svårt att sova, för ja, de sorters nätter har börjat komma tillbaka.
Kom inte på något konkret, men på morgonen så läste jag detta citat (det ovan).
Kände att det är värt ett försök, i alla fall innan den 21 maj då jag går upp till 3 timmar och 2 min och den riktiga stressen är tillbaka.
Och ja, jag ska tala med chefen om hur jag tänker om det att börja stressa på för kort tid.
Hon är inte känd för att förstå någon annan än sej själv och heller inte särskilt bra på att lyssna.
Trots det måste jag försöka.
Oftast är problemen stora som ärtor i verkligheten, då de i våra huvuden känns stora som hus.
Problemet med att vara deltidssjukskriven och ha en dålig chef samt behöva tampas med Försäkringskassan, är inga små ärtor till problem dock.
Söndagsmorgonen startade med frukost ute igen och om vi hade tyckt att det blåste mycket på lördagen, så var det stormvindar i byarna idag!
Maken och jag tog så en långpromenad innan vi stannade till och kollade in en av stadens nyaste affärer.
Hittade ett billigt nät för flygfän med magnetlåsning!
Värt att testas tyckte vi.
Fick syn på att ett träd såg ut att ha orangefärgade blad.
Den orangea färgen bröt av så snyggt mot det nygröna runtomkring.
Det var inte orangefärgade blad!
Det var en blodlönn med gula lönnblommor bland de små blodfärgade bladen.
När vi kom ner till den lilla sjön i slutet av bäckdalen, så vi vilka häftiga mönster vågorna gjorde i vattnet i närheten av den större ön i sjön.
Mellan vindbyarna låg sjön spegelblank i dalen, men så kom de orkanliknande byarna och vattnet såg ut som det använts ett rivjärn mitt på sjön.
Det blir så häftiga ljusfenomen runt flygplan jag fotat den senaste tiden!
När jag tog bilden var himlen klarblå!
Här syns det tydligare hur ön fungerar som vågbrytare och formar bågformade vågor på var sin sida.
Smultronen i trädgården blommar!
Äppelträden har stora knoppar.
Här är insektsgardinen som vi köpte för att prova om den fungerar så väl som försäljningsvideon i affären lät påskina.
Förra året fick vi problem med att ett stort samhälle getingar flyttade in bakom dörren.
Hängde en gardin för dörren, men den minsta lilla vindpust så var getingarna inne.
Det var även krångligt så fort jag ville bära ut något på bricka, med en gardin i vägen.
Med sina 9 magnetlås som öppnas enkelt genom att bara gå igenom och stänger sej själva efter mej, lät ju fantastiskt bra!
Lite irriterad blev jag då jag upptäckte, vid upphängning, att två av magnetlåsen inte möttes.
Som ni ser på det undre magnetlåset, så hade ena magneten fallit utåt helt.
Det andra låset hade bara undre delen av magneten kontakt med den andra delen av magnetlåset.
Kom på hur man öppnade plastbehållarna och rättade till det.
Då kom nästa bekymmer, minsta vindpust och låsen öppnade sej utan att stänga sej igen.
Det visade sej att när jag släppte efter på spänningen av nätdelarna, så funkade allt som det skulle!
En "enkel" sak som ett insektsnät, visade sej vara en hel vetenskap...
Två Instagrambilder har jag lagt ut denna vecka.
Fredagsbilder båda två.
Det roliga med den första på lönnblommorna och maken med som en prick under ett blad, var att det blåste så kraftigt så grenen jag fotade gungade kraftigt.
När jag tryckte på avtryckarknappen, så syntes inte maken, men när bilden en hundradelssekund senare togs, hade vinden lyft på grenen så maken syntes!
Solnedgången på fredagkvällen var makalöst vacker och målade hela himlen laxrosa, för att senare bli mörkorange.
De vita utemöblerna fick ta del av himmelens färg och färgen gnistrade i körsbärsblommornas kronblad.
Lyckan att fånga detta på bild, nästan i alla fall, gör att jag älskar denna bild!
Ett mycket glädjande besked kom i torsdags, maken blev sjukpensionär!
Det gick mycket fortare på slutet än vad vi räknat med!
Nu med detta beslut i ryggen så inleder vi härmed vägen mot vårt nya liv!
Det är så spännande och vi är båda så otroligt taggade på att sätta igång på riktigt.
Några saker vi nu ska börja med i väntan på pengar, är till exempel att börja det mödosamma jobbet med att välja ut vad för tillhörigheter som ska få följa med oss in i det nya.
När allt faller på plats så lovar jag att berätta mer.