Vecka 17 2020
Vad det går fort nu dels tiden som blomningen ute.
Kan inte förstå att vi i nästa vecka går in i Maj månad!
Den här veckan har jag börjat lite försiktigt att avverka en lång lista av saker jag inte haft ork till sedan maken fick stroken.
Har satt åt sidan all grovstädning och till och med omplantering av mina blommor har förblivit ogjorda i flera år.
Nu känner jag att energin är så sakteliga på väg tillbaka, så det gäller för mej att skynda långsamt här.
Det är extra viktigt med återhämtningen mellan allt jag gör, så jag får ta det lugnt.
Sedan har jag funderat en hel del på en massa tunga saker i livet och en del saker jag aldrig tänkt på förr.
Har haft en del svårigheter med att vara arbetssökande mitt i Coronatiderna och inte riktigt förstått hur jag ska förhålla mej till mina motstridiga känslor som jag har.
En sida av mej är frustrerad över att jag inga krafter har till att sätta igång med grundligt arbetsletande.
Den andra sidan känner att jag egentligen inte vet vad jag vill göra när jag inte kom in på skolan och därför beteer jag mej lite apatiskt när det gäller arbetsletande.
En morgon läste jag några frågor på mina "själasidor" som satte myror i "tankeklumpen" i mitt huvud.
Så här stod det:
Who are you becoming?
What are you learning to live without?
What are you grieving?
What are you longing for?
What's on top of your list of most important things to focus on to move your life forward?
What's the intention you want to set for the nearest future?
What are you learning about yourself?
Det tog några dagar innan polletten ramlade ner och jag förstod varför jag haft så motstridiga känslor om min situation.
Svaret är enkelt - jag har i och med att jag sagt upp mej efter nästan 30 år på samma ställe, insett att jag behöver ha en förändring av hela mej och mitt liv.
För att förändra mitt liv, måste jag även förändra mitt tankesätt.
Mina motstridiga känslor kom sej av att jag trots allt ändå tänker som jag alltid har gjort.
Vad menar du, frågar ni nog.
Jo, i hela mitt liv har jag ansett att produktivitet och hårt arbete är de enda sätten att nå något/komma sej framåt här i världen.
Efter att ha gått in i väggen, så har jag den hårda vägen fått reda på att det inte stämmer.
För att ta mej runt sjukan att prestera på topp i allt, så måste jag förstå att vägen fram ser olika ut för alla.
Eller att det finns lika många olika sätt att ta sej fram, som det finns människor i världen.
Så där och då bestämde jag mej för att jag skulle ge mej själv tid att landa i mej själv, mitt i en tid då en av mitt livs största förändringar sker.
Nu ska jag lära mej en massa nya saker om mej själv, samtidigt som jag ska ta tiden att svara på alla 7 frågorna ovan.
Det största är ändå att äntligen ha tiden att tillåta mej att bara vara i nuet och lära mej allt om mej själv - det tack vare Corona (hur hårt det ändå låter så är det sant).
För handen på hjärtat, jag känner inte alls mej lika bra som jag trott mej göra.
Har fått gjort en hel del riktigt viktiga saker, som att byta däck på bilen.
Är så glad över att maken gick med på att låta däcken vila på ett "däckhotell" och att proffsen byter däcken åt mej.
Maken blev serverad en kopp kaffe i väntan på att jag och bilen skulle komma till däckfirman.
Värmen var hög och maken körde i kortbyxor hela veckan.
Ägghjärtan eller är det hjärteögon?
Den andra sortens hyacint har slagit ut i krukan ute vid trappen.
Limegröna Lönnblommor är så vackra.
Häftiga moln.
En annan morgon hittade jag ett osthjärta på diskbänken, små saker som gör mej glad.
En dag så blev det en grundlig sanering av både ugn och fläkt, efterlängtat men ack så tungjobbat.
Det var alldeles för länge sedan sist jag gjort denna grundliga rengöring.
En annan dag var det kylskåpet som stod på tur.
Denna gång så slängde jag en massa burkar och flaskor där datumet passerat för flera år sedan.
Det är faktiskt en skön känsla att rensa ut såpass mycket som jag gjorde.
Länge leve alla "hål" som blir efter utrensningar!
De ger sådan energi!
Praktfulla himmelsbilder visar jag denna vecka.
Tvättdag på torsdagen och de första tulpanerna började slå ut.
Ett montage av olika bilder från rabatterna i veckan.
Måste gå åtminstone ett varv runt mittrabatten varje dag, för det händer något där varje halvdag.
Så gjorde vi en cykel (i alla fall jag cyklade) utflykt till vad vi kallar Brunnsboängar, där vitsippssäsongen just exploderat.
Det syns knappt på bild hur många vitsippor där var, men en hint får ni i alla fall.
Nyharvad åker möter vitsippsängarna.
Så följer några bilder för att frossa i vitsippor.
Tulpanerna i bland vinbärsbuskarna brukar alltid vara de första att slå ut.
Tror att allt är extra tidigt i år, i och med att vi knappt haft snö denna säsong.
Detta är min avskedsgåva från mina arbetskamrater, en tavla målad från en av den älsta delen av centrala stadens vackra gamla hus.
Något att faktiskt tänka på när allt känns främmande, skrämmande och fel.
Underbara Cattis och Harriet hade förberett en överraskningsutflykt för mej och maken på söndagen.
Vi var på Stockagården och köpte tomater, fikade en jättegod fika på Blombergs Café, plockade ramslök där man faktiskt är tillåten att göra detta och hälsade på underbara människor i en fantastisk kvarnmiljö.
Vi sitter i lä på solsidan och det är mycket varmare än vi trodde från början.
Olika porslin och jättebullar är detta cafés specialiteter.
Deras bullar är jättestora och finns i flera olika smaker.
Idag var det chokladbullar, limoncurdbullar, rabarberbullar, kardemummabullar, vaniljbullar och kanelbullar som serverades nybakta.
Bjuder på en helt befängd selfie på mej och maken.
Kolla vilka underliga tunna "streckmoln" vi hade på himlen idag.
Ramslöksskogen, där ramslöken inte är fridlyst.
Snart blommar även ramslöken.
I plockningstagen.
Kolla helikoptern!! Ingen polishelikopter i alla fall.
Ross Kvarns gamla kvarnbyggnad håller på att falla ihop.
Så tråkigt då den ligger vackert och idylliskt och är en av de finaste gamla kvarnbyggnader som fortfarande står upp.
Utsikt över byggden från kvarnens andra sida.