2019 Vecka 21
Veckan började som sommar och slutade som vår.
Nu är det kallt igen och hittills har det regnat varje dag, mer vissa dagar och mindre andra.
Tidigt på måndag morgon vaknade jag av att regnet med ett visslande ljud och stor kraft sköljde ner över väggar och fönster.
Hade inte vaknat av det i vanliga fall, men bakom väggen vid min säng finns ett plåttak och där smattrade regnet som kulsprutor.
Måndag:
Här syns inte regnet så bra trots att det vräkte ner.
Gick och lade mej igen efter jag tagit bilden.
Går ofta förbi här på min promenadväg från jobbet.
Gillar reflextionen av det gula huset i bäckens yta och maskrosornas gula fläckar i gräsmattan.
Lupinerna blommar redan!
Massvis av pollen som först legat på pölens yta och simmat runt, för att när pölen torkat ur bilda denna vackra melering.
Här går jag oxå ofta förbi på mina promenader hem.
Måndagen var en av veckans varmaste dagar och jag undrade varför jag tagit på mej jacka på väg till jobbet...
Det här är en sak jag lärt mej de senaste månaderna, dessförinnan hade jag inte en aning om hur viktigt detta är.
För just alla dessa saker som räknas upp här, påverkar ens hälsa på ett mycket djupgående sätt och det kan mycket lätt bli bestående om man inte tar tag i det.
Det var det här som gjorde mej sjuk, det var bara det att det märktes först på jobbet.
I början av min sjukskrivning blev jag överkänslig mot negativitet och frustrationer, för jag hade inget skydd som fungerade mot det.
När jag förstått det ovanstående, vände hela mitt synsätt på omvärlden och jag har inte hämtat mej helt än.
Tydligast blev det när vi alla på jobbet förstod hur en enda dum chef kunde förpesta ett helt kontor på egen hand, hur sant detta är.
Tisdag:
Har sedan början av mars tränat en timme på gymmet varje tisdag förmiddag.
Så även i tisdags och på väg hem igen, fick jag en ovanlig inbjudan av domkyrkans vaktmästare.
Han har varit en kär kollega ända tills för två år sedan, då han bytte jobb.
I tisdags på väg hem gick jag förbi domkyrkans baksida och såg hur han lastade ut nytvättade konfirmationskåpor ur en skåpbil.
Efter jag fotograferat en närbild på kastanjeblommorna (som för övrigt är väldigt fina blommor), frågar han om jag vill se domkyrkans textilskatt.
"Om du står ut med att jag luktar svett, så gärna" svarade jag.
Vilken fantastisk skatt de har nere i en kulvert under jorden som är reglerad både i temperatur och luftfuktighet!
Fick bland annat se de älsta handbroderade "prästaklä'r" med silver och guldtråd från 1700-talet och 1800-talet.
Så vackra!
Vilken tur att jag gick förbi där just då!
Tack Anders!
Ja, nu har jag verkligen kommit ur mitt skal och börjar jobba 50%.
Längtar så efter ett genombrott, så det jag drömmer om kommer bli verklighet.
Onsdag:
Precis när jag står på trappan och är på väg till jobbet, så öppnar sej himlen!
Åskknallarna rungar genom luften och blixtarna väser över huvudet på staden.
Regnet fullkomligt vräker ner.
Så jag vänder tillbaka in och hämtar bilnyckeln och kör till jobbet.
Är plaskblöt in på skinnet i alla fall då jag kommer fram.
Just nedanför lastbryggans trappa på jobbet har det blivit en ankeldjup sjö av regnvatten och pollen.
Löjtnantshjärtana blommar.
Den blomman brukar blomma lagom till älsta dotterns födelsedag och nu är det bara en vecka drygt kvar dit!
Jösses vad tiden går fort!
Torsdag:
Här har jag skurit bort nedre änden av apelsinen och hittar något som ser ut som en blomma.
Så bestämmer jag mej plötsligt för att NU ska jag köpa sommarblommor!
Maken får som vanligt köra hem mina inköp.
Blommorna får trängas tillsammans med en ny kaffebryggare, då vår ett år gamla plötsligt lade av på onsdag morgon.
På hemvägen går vi förbi Botaniska - Botan kallad - för jag ville se om Azaleorna och Rhododendrona blommade.
Om de gjorde!
De småblommiga orangea och gula doftade himmelskt gott!
Nässelblom.
En dubbelhövdad maskros, lite oskarp, men ni får se den i alla fall.
Fredag:
Köpte tre olika rosafärgade amerikanska marguriter.
Tyckte att vattendropparna på kronbladen gjorde sej så vackert mot det gröna.
Så vackra!
Det sista J-O sa innan han slutade på eftermiddagen var att han skulle tända grillen och grilla en hel sida gris när han kom hem.
En halvtimme efter han slutat, slutade jag.
Maken stod utanför och väntade på mej och jag berättade att J-O skulle grilla i kväll.
Då berättar maken att det väntas in mer åska och regn lite senare.
Undrade då hur det skulle bli med J-O och hans grillplaner.
Hann hem till vår gata innan regnet kom!
Här pepprade jag på med fotograferingen och nu pepprar jag er med bilderna!
Det blev magiskt då solen gjorde alla regndroppar till glödande glitterstenar och i skuggan mot kyrkan flyttade vinden på regnkaskaderna så det såg ut som en tunn gardin som böljade i vinden.
Kunde inte bestämma vilken bild jag skulle ta så jag tog alla!
Det var så magiskt att jag kände en sån obeskrivlig lycka, som jag inte känt sedan oktober 2017, då jag fotade en frostig soluppgång i dimma med älsta dottern.
Regnet gör att allt i trädgården frodas och det har blivit så lummigt.
Nu har lönnens "näsor" eller "galgar" ramlat ner.
Lördag:
Det här är oxå en sak jag alldeles nyligen lärt mej.
När jag tar hand om mej själv som om jag vore mitt lilla barn, så mår jag bättre och får därför även möjligheten att bli "mitt bästa" jag.
I alla år har jag gett alla andra allt, så jag har bara varit "vad som blivit över"-versionen av mej själv.
Här fick jag ett plötsligt infall och började rensa i skrivbordslådorna, ett skåp med foton och några kartonger som stått fyllda i åratal med ... skräp.
Då hittade jag detta morsdagskort som jag fått för många år sedan av älsta dottern.
Lägligt så där dagen innan morsdag....! Hahaha!!!
Hann inte så långt som jag velat, men det jag hann med tog mej 10 (!) timmar.
Söndagsjuicens apelsinbotten såg ut som ett hjärta i en "ring".
Eftersom jag inte hunnit så långt som jag önskat på lördagen så fortsatte jag rensningen på söndagen.
Då hittade jag en hel hop med gamla bilder av döttrarna när de var små.
De två understa är hela 22 år gamla!
De övre är lite yngre, endast 20 år gamla!
Jösses vad tiden gått fort!
Han var klok han, Bob Marley.
För det är klockrent och tragiskt på samma gång.
En Instagram bild har jag lagt ut denna vecka och naturligtvis kunde det inte bli något annat än det magiska solregnet från fredagen!
Så har jag varit hos läkaren i fredags.
Han ville att jag skulle "snabba på" min återgång till jobbet.
Att de av Försäkringskassan öronmärkta 181 dagarna snart är passerade.
Till och med sa han att det nog vore bättre att jag sa upp mej från mitt jobb och började jobba någon annanstans istället.
Då frågade jag honom varför han trodde att jag skulle bli mindre stressad av att sluta på mitt jobb som jag KAN och där jag har bra hjälp av min postfamilj, för att börja på något tillfälligt jobb där jag inte har backup eller kunskap.
För det finns tre instanser i Sverige som jag helst inte vill ha kontakt med; Försäkringskassan, Migrations Verket och Arbetsförmedlingen.
Har suttit i rävsaxen mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen förr och sa aldrig mer då.
För sen var det som jag tidigare berättat för honom, jag blev inte sjuk av jobbet.
Det var min livssituation och jobbet tillsammans som gjorde mej sjuk.
Och det var i jobbet det märktes att jag var sjuk.
Nåja, jag måste komma ihåg att ringa Försäkringskassan i morgon.
Måste försöka få de här sista två inslussningsperioderna att fungera rent praktiskt på jobbet.
Wish me luck!