Bowlingbilder
Jobbet mitt träffades i bowlinghallen igår kväll för spel och mat.
Behöver jag säja att jag längtat efter mina allra bästa jobbvänner?
När jag väl kom ner hade de redan börjat och kramkalas utbröt.
De som jag saknat allra mest var där och jag började nästan gråta av glädje över att träffa dem!
Herreje, vad länge jag varit borta!
Fler bilder kommer senare, för jag fick en så häftig serie till, som jag vill visa!
Måste bara berätta om en episod som hände innan jag kom ner till bowlinghallen.
Maken och jag gick tillsammans hemifrån.
Min urbota dåliga gång gjorde att det tog mycket längre tid att ta sej fram än jag räknat med.
Släppte iväg maken i förväg, så han skulle hinna börja bowla, jag skulle ju inte spela så jag kunde komma sent.
När jag hade ungefär 100 meter kvar, blev jag stoppad av en av stadens alkoholister.
Han lade handen på min ena axel och frågade hur det var med mej.
Svarade honom att jag hade lite ont i foten, men att annars var det bra.
Han frågade varför jag hade ont i foten och jag berättade att jag brutit den.
Då frågade han mej om jag visste vad som han råkat ut för.
Nej, det hade jag ju ingen aning om.
Han berättade att han bodde i ett samhälle just utanför staden och att han nyligen vurpat med cykeln och slagit ut framtänderna och slagit hål på överläppen.
Så visade han mej sina ärr och berättade att han skulle tillbaka till sjukhuset för som han sa, en översyn.
Då kunde jag ju inte annat än rysa, när jag såg hur han såg ut i munnen.
Uttryckte min medkänsla och önskade honom lycka till med "översynen".
Han önskade mej en trevlig kväll och vi skiljdes.
När jag kommer in till bowlinghallen och efter kramkalaset, säjer en av killarna att jag går lika illa som en alkis...
Nu förstår jag varför han stannade mej!