Auld lang syne

 
Auld lang syne, för gångna tider eller på den gamla goda tiden.
Detta nyår så har jag förstått varför man vill börja om från början och börja något nytt (och bättre).
Det blev inte klart för mej förrän jag kollade på "The Christmas Edition" av Downton Abbey.
Detta illustrerar jag med hjälp av de mest gillade bilderna, månad för månad, 2015.
Mest gillade bild är i mitt tycket konstigt, för av alla mina bilder gillades de rosa höbalarna mest detta år.
Den bilden fick 62 gillningar och den som fick "minst" i detta gäng var juni och juli som endast fick 38 gillningar var.
Släpper gärna detta.
För snart är årsbyte och vi åter igen kan börja skriva i en blank årsbok, gör att jag önskar så hårt att 2016 äntligen ska komma med odelad glädje och med ett liv jag orkar leva i.
Visst lät det där sista drastiskt.
Ni som följt min blogg och är mina kära bloggvänner VET att 2015 har varit det värsta jag varit med om.
Ni vet att jag nästan gått under.
Ni har sett det hända framför ögonen på er och ändå är ni kvar.
Önskar en helt ny start av makens och mitt liv.
Önskar så hårt att vi hittar vår väg ur denna skit och att vi finner lyckan tillsammans.
När min svärmor dog, trodde jag att vi uppnått vägs ände, att det fanns något värre som kunde hända.
Och det lät inte vänta på sej.
Ska inte orda mer om 2015.
Däremot ser jag fram emot att börja ett nytt år och ett nytt liv.
Vilka som är mina vänner har jag sett.
Min svärmors bortgång blev inte så fruktansvärt slag som jag trott.
Döttrarna har funnit framgång och lycka, vilket glädjer ett mammahjärta.
Så när 2015 blir 2016, så är jag den första att vända blad och önska att något jättebra ska lyfta mitt och makens liv.
 
 
10