Juli veckor i Coronans sommar Sverige
Vecka 29 var min sista arbetsvecka innan min semester.
Det är lite konstigt det här med att ha semester och efter att ha börjat nytt jobb i början av juni.
Känslan min är att jag inte har rätt till semester när jag börjar jobba så sent på året.
Detta år är ju dessutom så speciellt då vi har Coronan att ta hänsyn till.
Själv vill jag inte ha vanlig semester med sol och bad och en massa upplevelser.
Det jag längtar efter är att träffa båda döttrarna och vara dem nära.
Är en person som älskar närkontakt med mina kära, som kramar.
Att inte få kramas är nog det jobbigaste med Coronan.
Vänner eller familj, jag längtar efter kramar.
Förstår att andra inte kan förstå den känslan, men att kramas är jätteviktigt för mej.
Något stort inträffade i vår trädgård medan jag jobbade på måndagen - den stora Lärken och den lika stora Silvergranen togs ner och det blev ett stort hål i lummigheten längst ner i trädgården.
Kommer ni ihåg hur det såg ut med de stora tvillingträden?
Man har knappt skymtat bodan längst ner i trädgården bakom de båda bjässarna till träd.
Lite sorgligt är det allt trots att det var ett stort behov av att ta bort dem, för högst upp i Lärkens topp har Koltrasten haft som sitt favoritställe.
Så här såg det ut tidigt i somras, bilden är i och för sej tagen ur en helt annan vinkel.
Trots det ser man hur mycket plats träden tagit.
Så här ser det ut nu.
Den stora lyftkranen som användes för att ta ner träden i delar, var så tung att hela gräsmattan blev helt uppkörd (och är det fortfarande).
Det har ju regnat så mycket de sista veckorna att marken är mjuk.
Närmast kameran är stubben efter Lärken och det som skymtar bakom ormbunkens blad är Silvergranens stubbe.
Perfekta runda droppar i gräset och blåklockorna ger sådan magi tycker jag.
Här krattas grusgångarna och dess kanter, en regnig tisdag i vecka 30.
Det är grusvecka och då läggs den mesta av energin ner på att sköta grus - och fint blir det.
Även om krutet läggs på gruset, så växer gräset så himla fort på vissa kyrkogårdar, så klipper gör vi då det är grusveckor oxå.
Så här ser man ut då man klipper i regnet, men då är det ingenting emot hur maskinerna ser ut...
Morgondimma på väg till jobbet.
Under grusveckor är det även tid att särskilt sköta grusgravarna.
Det är mycket för mej att hålla i huvudet då jag sköter grusgravarna.
När en grav är randad som på bilden ovanför, så är det en kulturgrav.
Återlämnade grusgravar randas inte alls och de gravar Kyrkogårdsförvaltningen sköter får mönster randas i gruset.
Visst ser det fint ut!
Spindelnät i gräsmattan som fångat massor av pyttesmå regndroppar lyser fint i motljuset.
Det är något särskilt vackert med blåklockor och regndroppar som gnistrar.
Här ser ni i bakgrunden hur mycket det regnar.
Ett nytt droppfylld spindelväv i motljus.
Här intas lunchen utomhus, för det var så kvavt och luktade instängt i vår lilla "kur" som vi har som fikaplats egentligen.
Vi fick oväntat besök av maken som kom lagom då vi hade lunch och snackade lite med oss.
Vädret var varmt och lite kvavt, så han hade kört en långsväng med sin permobil på vägar han inte åkt på förrut.
Det lät på honom att han var lite förvånad över hur roligt han tyckte den "roadtrippen" var.
Vi uppskattade hans besök ska ni veta.
Och jag var stolt över att han vågade göra den här utflykten själv!
En dag satt jag och vårt teams samordnare och snackade om det här med att växter som själva bestämmer var de vill växa och dessutom inte får någon som helst omvårdnad, ofta blir riktiga praktexemplar.
Som de här Penséerna som frösått sej vid kyrkogårdsmuren mot bilparkeringen.
Så ser inte de Penséer ut som står i kruka hos mej...
De har haft fullt av tvestjärtar och sniglar på sej samtidigt som det kommit alldeles för mycket regn i krukorna som inte har den bästa dräneringen.
Fick ett ovanligt besök på vår arbetsbil vid en av våra kyrkogårdar.
Har aldrig sett en sådan fjäril förr, med så blå teckning på vingarna.
Som tur är var yngsta dottern en fjärilskådare när hon var barn, så vi köpte en fjärilsbok till henne för många år sedan.
I den hittar jag att det är en Sälgskimmerfjäril och rolig information om att den är en av Europas vackraste fjärilar och synnerligen svårfångad, att se den är en bedrift står det i boken.
Den är svårfångad för att de brukar kretsa runt trädtopparna runt stora träd (som ekar) mest av sin flygtid.
Dessutom har de en kort flygtid - i juli och augusti - samt enligt boken endast är lokalt förekommande i sydsverige, vilket enligt markeringen är Skåne och Blekinge.
Det sista jobbet vi gjorde på den sista kyrkogården innan min semester, var att klippa en lång, hög och extremt långtaggad häck.
Fick rivsår över både armar och ben för jag var klädd i T-shirt och kortbyxor.
Hittade denna grenbit med ett tydligt (i mina ögon) drakhuvud i toppen!
Här är veckans fynd jag gjort i grusgångarna runt kyrkorna på de kyrkogårdar vi sköter.
Veckan avslutades med mathäng med vänner, ett kanonavslut på veckan!
Vecka 30 var min första semestervecka och en av de ovanligaste semesterveckor i mitt liv faktiskt.
Vädret kändes mer som höst än sommar och de få dagar solen strålade från en halvklar himmel, så arbetade husägarna frenetiskt i trädgården.
Det gjorde att jag inte ville vara utomhus, för det går inte att få en lugn stund då de springer runt än här och än där, dagen lång.
Kolla vad sötaste BK i huset ställt på trappen - en uppstammad fjärilslavendel med det söta meddelandet.
Lite kärlek med mellanrum à la Corona när den är som mest uppskattad!
Tagit fler bilder med denna vy nu i veckan än någonsin tidigare, för det är som att ha klippt en ny frisyr som skiljer sej rejält mot den gamla, då man går och speglar sej titt som tätt för att vänja sej med synen.
Äppelträdet ovanför bär sommaräpplen och i år har den flest äpplen av alla trädgårdens äppelträd.
När vädret är så här bra, passar jag på att hänga tvätten ute.
Tvätt i kvällsljus.
Ett hjärta mitt i apelsinen.