1 augusti 2020
Mina två hela veckors hemester tillbringade jag som värsta innekatten.
Det kändes som att både vädret och husägarna hade snackat ihop sej för att jag inte skulle vara i trädgården.
Mesta tiden var det regn och rena rama hösttemperaturen ute och de få dagar av sol och lite varmare, så var husägarna ute och jobbade i trädgården.
Det var inte en enda lugn stund att ligga under äppelträdet och njuta.
Passade på att se nya serier tillsammans med maken och småfixa hemma.
Sista lördagen i vecka 31, oxå den första dagen i augusti, så satte jag mej i bilen och körde till älsta dottern tidigt på morgonen.
Vi skulle nämligen åka på semester till Gotland tillsammans.
Vi tar en bild av oss då vi precis påbörjat vår resa och skickar den till maken.
Först skulle vi stanna till i Köping och köpa lunch på ICA Maxi, innan vi skulle gå på en secondhand/loppis.
Utanför ICA Maxi såldes det Götlunda glass och det lockade oss efter några timmar i varm bil.
Väl inne på ICA Maxi var det inte lunch ingredienser som först hamnade i varukorgen...
Istället blev det en solhatt, ett par pyjamasshorts och ett paraply.
Efter Köping stannade vi på ett annat loppis i Kungsör, som låg vackert vid Mälaren, i en gammal fabrikslokal.
Här hittade jag en samling malplacerade skyltar, som blev till flera gapskratt då de verkligen inte satt på den plats som det varit lägligt att ha dem på.
Som till exempel:
"Tänk på dina medtrafikanter. Stäng grinden!" Vilken grind?
"Var vänlig tryck på knappen" Vilken knapp?
"Gå ej på gräsmattan" Vilken gräsmatta?
Sedan tänkte vi besöka de väl omtalade städerna vid Mälaren och började med Strängnäs.
Har alltid hört hur vackert där är och blev så otroligt besviken.
Fatta mej rätt, där fanns det vackra hus och Mälarvyer, men atmosfären var taggig och vi kände oss så ovälkomna vart vi än gick.
Det är svårt att förklara, men jag och älsta dottern är sensitiva och snappar upp stämningar, känslor och liknande av både människor som ställen.
Ibland är känslan stället ger en som att komma hem och andra gånger kan det vara som det var i Strängnäs.
Här kommer lite stilstudier av dottern då hon fotograferar vissa vyer och vad hon har i kamrasiktet.
Ljuset här vid den härligt röda väggen var sagolikt bra för porträttfotografering.
Vackra hus med otroliga strandtomter fanns det gott om i Strängnäs.
En charmig kullerstensgränd
Efter en lång promenad så satte vi oss på en brygga nära en bro som hade en broöppning precis när vi var där.
En knasig bild ur en knasig vinkel.
Det är en Instagram bild med ett pålagt filter som gör bilden fläckig.
Vi lämnade snabbt Strängnäs och beslutade oss för att inte fortsätta till Mariefred som vi först tänkt.
Istället åkte vi till det Pensionat där vi bokat rum och blev helt betagna av stället!
Precis som jag berättade att olika ställen har skilda avtryck som vi känner av, detta var det bästa avtrycket jag snappat upp på länge!
Direkt vi steg ut ur bilen, blev vi välkomnade av platsen med en sagolik omfamning.
Våra leenden blev bara bredare och bredare för varje steg vi tog.
Vi kom hem!
Bakom balkongen på den högra längan ser ni två fönster som omger en grön dörr.
Det högra fönstret var vårt sovrumsfönster.
Alla rum var olika inredda och hade namn efter personer - vårt rum var Pigan Erikssons rum.
Här satt vi och lät platsens skönhet och lugn göra oss avslappnade och förnöjsamma.
Vi fick åka "bryggbåt" till Värdshuset där vi åt en tvårättersmiddag på verandan i solnedgången.
Här lämnar vi just Pensionatets brygga.
Till höger om älsta dottern lyser Värdshusets gula väggar i kvällsljuset.
Mellan mej och dottern i fören av "bryggbåten" såg det ut så här när vi åkte.
Här ser ni hur våra leenden kommer inifrån och ställets skönhet och värme får oss att må så otroligt bra!
Den höga bro som skymtar i bakgrunden är Södertäljes järnvägsstation och järnväg, där jag stått alla gånger jag åkt till och från Stockholm.
Just till höger om bron ser man en liten del av Pensionatets tak.
Det var gångavstånd till Värdshuset, men ägaren av Pensionatet körde över alla gäster som ville åka båt till Värdshuset.
Tog bara en bild av förrätten och ingen av varmrätten...
Solen dalar ner bakom horisonten innan vi avslutat middagen.
Mitt emot Värdshuset låg en underbar sandstrand.
Vi bestämde efter vi tittat hur det såg ut där att vi skulle ta ett kvällsbad, så vi gick tillbaka till Pensionatet och klädde om oss.
Under hela första badet steg en rosa fullmåne upp över horisonten.
På denna bild kan man bara se undre halvan av den till höger om mitt huvud.
Efter andra badet hade månen blivit stor och gul och vi drog på oss våra mantlar innan vi gick tillbaka till Pensionatet.
Den här platsen - badstranden, Värdshuset och Pensionatet - fyllde oss med magi och skönhet.
Hit vill vi återvända!!!
Ett Instagraminlägg om denna plats.