Motsägelser

Att plötsligt ändra inriktning i livet känns så svårt.
Vet att jag önskat att mina barn ska klara sej helt utan min hjälp och lösa alla situationer själva är mitt mål.
Nu gör de det.
Det dumma är att jag känner mej onödig och inte behövd.
Fast de gör som jag önskar!
Hur kan jag ställa om min inriktning i livet, att alltid vara vid deras sida och samtidigt lämna dem i fred?
Har alltid lämnat en massa utrymme till mina döttrar att ta egna beslut och att se konsekvenser av sina egna beslut.
Numera är det min plånbok som är deras räddning och det är inte optimalt för mej.
Det borde egentligen göra mej glad, då det visar att de klarar sej på egen hand (för vem säjer nej till extra pengar??)
Fast det jobbigaste är inte att de är självständiga och klarar sej själva, det värsta är att jag liknar min mor,
I hela mitt liv har jag försökt att bryta det ohälsosamma mönster jag själv är uppfostrad till.
Vill att mina döttrar ska ha en helt annan start och liv än jag själv fått.
Hur jag än väljer att vara känns det som att jag väljer fel....
8
Åsa

Hahaha!
Usch, jag ska inte skratta men jag känner igen mig så väl. Känner mig lite överflödig, iaf i yngsta dotterns liv. Hon är väldigt självgående.
Äldsta dottern är ju gravid så in i hennes liv kommer jag komma mer. Hoppas jag. =)

Pernilla

Det är klart du inte väljer fel. Du är ju så väl medveten om hur du inte vill gör eller vara. Men det är nog svårt att vänja sig. Min "lilla" blir 15 nu och även om vi är tajta och har intresse ihop, drar hon sig ifrån mej. Så som de bör göra i den åldern för att stå på egna ben. Det svider ibland i mamma/ego-hjärtat.
Se det ljust i korta perioder så blir det inte så tufft.
/P

Agneta

Kan skriva under på varje ord i ditt blogginlägg!
!!
!

Elin [ n e v n a r i e n ]

Du är inte som din mamma och det kommer du aldrig att bli, så bort med de där tankarna! <3

Malin B

Jag tror att det är lite "typiskt" det där...
Att känna "jag gör fel". Tror bestämt att det ingår lite i mammapaketer.
Vet hur jag "drömde" om EGENTID då när jag aldrig hade någon, att få göra saker när jag vill och hur länge jag vill. Nu när jag är där är det inte alls så kul som jag hade trott. ;)
Men varje kapitel i livet har sin tid på något vis. När man byter kapitel tar det en stund att vänja sig, i alla fall är det så för mig men nog är det som det ska vara när "ungarna" klarar att "flyga" själva, att känna sig trygga och då och då återvända till platsen under mammas trygga vingar.
Jag är bombsäker på att DU är den BÄSTA mamman för dina döttrar varje dag!
Bamsekram - oss mammor emellan! =)

Malin

Det är nog alldeles normalt att brottas med liknande känslor!

Själv önskar jag så mycket att det ska vända och börja gå lättare för vår förstfödde.

Kram

S

Skulle ta för lång tid för mej att skriva vad jag tycker, men kort och gott: DU ÄR EN OTROLIGT VACKER MÄNNISKA PÅ ALLA SÄTT OCH VIS.

Svar: ÅÅ min allra sötaste och vackraste människa! Du får mej att gråta av stolthet och tacksamhet för att jag fått ynnesten att träffa dej!
mammakero

Ruth i Virginia

Det finns de utanför din familj som behöver dej.
Vet inte var du bor, men säkerligen kan du hjälpa nån granne, kanske med att ta hand om barnen ett par timmar då och då. En åldring kanske skulle vilja få besök nåra minuter. Du kan läsa tidningen eller en bok för nån på ett äldreboende, ta dom ut på en promenad, när vädret är fint.
Eller finn ett voluntärjobb du kan tänka dej bli intresserad av. Och var glad över att du har uppfostrat självständiga barn. Det är guld värt!