mammakero

 

Ingenting konstigt med det.

I höstas började det växa ut ett huvud till.

Posten ska genomgå en stor förändring den 1 september i år och det började planeras redan i höstas.

En del av förändringarna har redan påbörjats den 3 maj, men i september blir det fullt ut, med indragningar och ökad arbetsbörda som följd.

Efter nyår började ett tredje huvud växa med oroväckande hastighet.

Snabbt hade det vuxit sej större än huvud nummer två - det var min mammas demens.

I slutet av april hade det huvudet vuxit sej störst utan tvekan.

Maj månad växte även huvud nummer två om mitt ursprungliga huvud.

I lördags exploderade det ut ett enormt fjärde huvud.

Min make fick en hjärnblödning.

Hastigt, endast 2 timmar efter blödningen startade, så flögs han med helikopter till Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg för operation.

Döttrarna och jag hamnade i ett inferno.

Nu ska jag bara lära mej rutiner i mitt nya liv och göra som min healer sa, att försöka få alla huvuden lika stora.

För annars kommer jag att falla.

Har funderat länge på om jag överhuvudtaget ska skriva om detta, men känner att ni som följer min blogg är mina vänner.

Därför har jag beslutat att berätta.

Blödningen gjorde att han är förlamad på hela vänstra sidan.

Det var tur att han fick blödningen där han fick den (på höger sida) för det påverkar motoriken, vilken är lättare att öva upp igen.

Tur var oxå att han fick den då jag var med och inte ute på en av sina långa svampplockningsvandringar.

Sen är blödning bättre än propp, där skadan blir större.

Maken svarade bra på operationen och har lämnat intensiven både på Sahlgrenska och vårt sjukhus och är på en vanlig medicinsk avdelning.

Nu har han sluppit kateter och dropp.

Hoppet är stort på tillfrisknande, där ligger inte problemet.

Problemet är vardagslivet utan maken.