Sista semesterveckan
En vecka som äntligen började likna semester.
Allt för att yngsta dottern kom och spenderade hela veckan med oss!
Tråkigt för henne är att hon har så ont i rygg och nacke, hon har som ryggskott och "nackskott" samtidigt.
Musklerna krampar sej och hon har varit hos kiropraktorn en gång och imorgon är den sista gången innan hon åker hem.
Trots värken så vill hon att det händer massor, för att hon hatar att ha tråkigt och det gör att hon hittar på en massa kul.
Och nuförtiden tycker jag att alla utflykter jätteroliga!
Eftersom det är ganska motigt att få med maken på något.
På måndagen hade vi vårt första photoshoot, som var bara just utanför vår trädgård.
Yngsta dottern poserar och jag fotograferar.
Hon har ofta redan tänkt ut hur hon vill att bilderna ska se ut, så jag behöver inte leta ställen eller tänka på olika poser.
Grannen (den dumme) har en underbar hund och så social, att så fort man går förbi henne, så vill hon hälsa.
Gör man det inte, så står hon och gråter länge efteråt...
Därav måste det kelas med henne!
Så avslutas dagen med en underbar solnedgång!
På tisdagen hade vi en av de få utflykter då maken följde med, var till den stora gården som har gårdsförsäljning.
Efter att ha handlat två olika sorters tomater och färsk lök, så tog jag nya bilder på dottern.
Maken fick sitta i bilen och vänta undertiden.
Sista bilden är dock tagen förra veckan.
På morgonen (det var vid lunchtid egentligen), så ringde det på dörren och bästa vännen/kollegan Anders hälsade på mitt på sin lunch.
Vilket var jättebra för mej...
Han hjälpte mej med problemet jag hade då jag inte fick tillbaka avloppsröret till badkaret förra veckan!
Alltså vilken man!
Han blev i och för sej bjuden på kaffe och bulle, men han var snäll och ordnade med det otäcka avloppsröret till badkaret!
Är han inte en hjältevän? (Att inte sammanblandas med hjärtevän....) ;D
På onsdagen flyttade vi mor min från korttidsboendet till det demenshem som hennes nuvarande stad kunde hitta.
Gården hon nu bor på är ett fint ställe på landet utanför staden och jag har stora förhoppningar.
Nu var det precis på samma sätt som när vi skulle lämna henne på korttidsboendet, tårar och undertryckt ilska.
"Här kan jag aldrig bo"
"Det är för stort"
"Jag vill att det ska var yngre personer som både jobbar och bor här, inte såna som sitter i matsalen och stirrar ner i bordet"
Förstår min mor.
Men hon KAN inte bo själv!
Är så lessen för hennes skull, hon är för bra för att bo på hem, men för dålig att bo själv...
Fortsättning lär följa...
Maken hade inte någon lust att följa med oss ut på någon utflykt och ryggen värkte då ganska mycket på dottern, så vi tog bara lite nya foton på henne.
Och så fick ni en bonus bild på mej med....!
Vi brukar använda mej när vi tar en testbild för att kolla ljus och ställe.
Byxorna är mina favorit sommarledighetsbyxor!
Köpte dem 2012 på Santorini...
Så bjöd dottern oss på middag!
Torsdagen började med att dottern hade ett besök hos kiropraktorn på förmiddagen.
Där fick hon veta att hon har ett kortare ben och det kan ha gett henne värken, genom en längre tids belastning, för att hon har ett jobb där hon står och går väldigt mycket.
Vi beställde en till tid för henne, för han fick inte upp hennes låsning i ryggen.
På eftermiddagen åkte jag och dottern till grannstaden för lite mor och dotter mys.
För första gången på hela sommaren sminkade jag mej lite, just för att...!
Vi skulle äta mat tillsammans, men innan det så kollade vi lite sporadiskt i fåtalet butiker.
Hör och häpna!
Det blev shopping av höga stövlar, en poncho och en hatt till mej!
Har trist nog gått upp i vikt, sedan makens stroke och mina kläder sitter så dåligt på mej.
Köpte därför några nya sommarkläder i Stockholm, men jag vill inte köpa jeans och tröjor i stora storlekar.
Vill nämligen börja göra något åt vikten i höst.
Efter ett samtal med dottern en av kvällarna om stil på kläder, så fick hon mej att sätta ordentliga bilder på hur min stil egentligen är.
För jag har slutat tänka på min egen stil sedan jag fick barn, alla pengar vi hade gick till barnen och jag köpte bara praktiska kläder åt mej.
Nu känner jag att jag kan klä mej med stil oxå!
Behöver inte alltid vara så himla praktiskt klädd...
Min förebild är min underbara granne och vän, som är så himla snygg och ärtigt klädd trots att hon närmar sej 75 år!
Så om jag köper sådant som hatt, poncho och stövlar, kan jag ha mina illasittande kläder på mej under och ändå känna mej snygg!
Vi åt på Bishop's Arms och där fick vi vänta 50 minuter (!) på våra Caesar sallader!
De hade något fel på beställningsprogrammet, det som de knappar in och datorn i köket läser av.
Nåja, vi hade inte bråttom även om vi var hungriga, så vi satt och samtalade om ditten och datten undertiden!
Väl hemma var klockan sent, så det blev bara snabba bilder i köket på dottern och mej...
Ni som var unga på 80-talet, kommer ni ihåg det där bandet (oftast sammetsband med en kamé) som vi hade runt halsen?
Det är poppis nu igen och kallas Choker (neckless)...
När jag hör det tänker jag bara på att kvävas...
På fredagen hade vi högsommar värme med bastueffekt!
29 grader i skuggan och till det en fukt i luften som påminner om en bastu.
Först intog vi vår frukost i trädgården i skuggan under äppelträdet, innan vi åkte på utflykt.
Maken ville som vanligt inte följa med, så vi drog ut till favoritbeachen Svalnäs!
Så underbart med stora vågor!
Älskar verkligen det stället!
Dottern skulle vara med vänner hela kvällen och natten, så det blev en kortis, men vad gör det?
Hade jag varit själv hade jag inte åkt dit själv.
Svalnäs och stugan njuter jag bäst av i sällskap...
Lördagen hade vi som världens slappdag.
Dottern hade med sej en kompis som sov över och de kom hem kl 530 på lördag morgon.
Det var inte särskilt skönt väder ute, då det blåste typ storm ute.
Låg och läste mer än halva dagen, för jag fått min beställning av pocketböcker i veckan.
Sen avslutade jag den sista och tredje säsongen av TVserien Haven.
Det är så här, jag älskar fantasy.
Så jag kollar TVserier som Grimm och Haven.
Nu känns det som mina bästa vänner är försvunna.
Saknar rollkaraktärerna, de har blivit som vänner.
Ungefär som rollkaraktärer i bra böcker!
När vi vaknade på söndagsförmiddagen så spöregnade det.
Så efter att ha tagit det mycket lugnt, så åkte vi till Rådhuskonditoriet och fikade.
Den enda utflykt vi alla kunde enas om att göra.
Dottern var uttråkad av värken och jag och maken ville bara kura skymning, om ni förstår...
När vi kom hem så bad jag dottern om att ta några bilder på mej i hatt och poncho.
Hoppas att jag vågar visa de bilderna längre fram i veckan...
Tycker att det är svårt att vara framför en kamera.
Dottern är bra på att fånga in bra ögonblick, det är alltså inte det som är problemet.
Problemet är alltså jag själv.
I morgon ska dottern till kiropraktorn innan hon åker hem till Stockholm och jag börjar jobba igen.
Ja, alla som undrar.
Fyra veckors semester har dundrat förbi och jag har inte gjort något av intresse egentligen.
Vad jag önskar är minst 4 veckors rehabilitering av min kropp som aldrig verkar bli frisk och sund.
Så härligt att dottern var hemma en hel vecka! Det är väl en av fördelarna med att barnen flyttar långt, när man väl ses, så blir det under några dygn. Annars kan jag inte se några fördelar faktiskt. Jag är bara avundsjuk för jag får träffa mina döttrar så korta stunder....usch vad jag lider av att de har flyttat! När ska jag vänja mig?
Du är för övrigt jättefin framför kameran och jag ser fram mot bilder på dina nya kläder!!
Hoppas att din dotter blir bättre i ryggen och att dina jobbdagar framöver är snälla med dig! :-)