Tystnaden är total

På dessa två veckor av tystnad har det hänt både trevliga och otrevliga saker.
Fredagen förra veckan åkte jag till Stockholm och hälsade på döttrarna.
Maken stannade hemma och skötte Ada.
Vistelsen i Stockholm var underbar, att få se hur och var yngsta dottern bott i ett år, var stort.
 
 
Efter jag blivit hämtad av yngsta dottern på Centralen, åkte vi hem till henne.
Nästan direkt efteråt gick vi en promenad från Bromma Kyrka till Brommaplan där vi handlade tacos och snacks inför fredagsmyset.
 
 
På lördagen var det ett väder med regn och blåst, som gjorde att det inte på hela dagen blev ljust ute.
Vi åkte sent på eftermiddagen in till City, där vi träffade älsta dottern och hennes pojkvän.
Det var precis när alla affärer stängde, men det gjorde inte något, vi var på väg ut till söder för att äta asiatiskt på restaurangen Elefantpojken.
En jättemysig restaurang/bar med fantastisk mat!
Rekommenderas!
 
 
På söndagen mötte vi upp älsta dottern utanför MOS - Mall of Scandinavia.
Vi tillbringade hela dagen där och hann verkligen inte igenom allt, inte ens hälften!
Åt gjorde vi på Vigårda och bilderna därifrån är älsta dotterns alla tre.
Från MOS åkte vi hem till yngsta dottern där vi hade en sleepover, inklusive frågelekar i sängen halva natten.
 
 
Så var det måndag och hemresan stod som nästa göromål.
Fast innan dess följde vi med älsta dottern till Ohlssons tygaffär, där hon införskaffade "läder" och "päls" till sina medeltida outfits.
Då passerade vi Hötorget i pumpatider...
Åt lunch/middag med döttrarna på en japansk restaurang inte långt från Centralen, innan mitt tåg gick hemåt.
 
 
Väl hemma fick jag ett tungt besked, vår lilla Ada är sjuk.
Hon hade kräkts en massa och var nu inte intresserad av att äta sin mat, vilket hon ibland är.
På tisdagen jobbade jag kväll på jobbet och upptäckte att Ada knappt drack vatten.
Onsdagen åkte jag till en fyra händers healing vilket var precis vad jag behövde.
Efter healingen åkte jag ut till stugan och gjorde mitt snabbaste "vinter" någonsin, för vi öppnade aldrig stugan helt i våras.
Väl hemma åkte maken och jag för att besiktiga dotterns bil, vilken gick igenom direkt.
Så handlade vi mat och jag köpte en pumpa.
När jag kom hem och skulle skära upp pumpan, så möttes mina ögon av en rutten vattnig gegga.
Som om det inte räckte, så hade jag köpt färsk torsk i fiskdisken, den var det orangea maskar i!
När vi kastat fisken och bara gjorde grönsaker att äta, så saltade maken den så mycket att den grytan blev oätbar.
 
 
På torsdagen visste jag att Ada är allvarligt sjuk.
Hon var loj och hade inte rört varken vatten eller mat när kvällen kom.
Hon låg bara still i soffan eller under den och gav sej inte tillkänna.
Igår fredag var det andra dagen utan mat och dryck.
Nu finns det inget vi kan göra för henne, vi har ingen försäkring på henne och hon har bara varit hysterisk i en bil en gång tidigare, då hon var på väg hit som kattunge.
Ringde veterinären och frågade vad det kunde kosta och vad det kunde vara för fel.
Allt pekar på att hon har en stor inflammation i svalget eller i en kindtandrot.
Båda problemen är vanliga för gamla katter och Ada fyller 19 i januari.
Så nu väntar vi på en veterinärvän som ska komma hit och ge henne en spruta att somna i på.
Behöver jag säja att det bara är för mycket för mej nu?
Inte förlora Ada nu oxå!
6
Gittan

Så härliga bilder och mysigt att vara med dina döttrar. Det är så kul att träffa dom och härligt att gå i Stockholm och strosa. Mindre kul med din katt, så tråkigt när dom blir sjuka. Men hon hade ju haft ett lång och bra kattliv och så jobbigt att förlora en vän och familjemedlem. Skönt för henne och er att hon fick somna in hemma. Jag tänker på dig och skickar en stor kram.

Malin B

Å, lilla Ada!!! Det är så sorgligt när sanden i timglaset tryter... I bedrövelsen är det viktigt med ett värdigt avslut på jordelivet.
Mycket roligare att träffa döttrarna, rå om varandra och äta gott.
Kram!

Anonym

I hjärtat bor Adisen. Hon väntar på er på andra sidan. Det gör så ont när dom måste gå före. Hon har haft ett gott och långt liv hos er. ❤

Anonym

Glömde skriva att det var jag, Linda, som skrev inlägget

Pernilla

Varför ska allt det glada, allt det lyckliga överskuggas av något så tråkigt som detta?
Är så ledsen för er skull och jag vet att det är så tufft att ta det beslut man måste. Beslutet där man inte får vara egoistisk och tänka på sig själv utan man måste ta sitt ansvar.
Många, många kramar!
/P

Agneta

Åh, så tråkigt att höra om Ada! Jag förstår era känslor, vi har varit tvungna att låta vår äldsta hund somna in nu i höst. Det gör ont - fruktansvärt ont!
Men roligt att du fick en weekend med döttrarna! Sånt borde du göra oftare. Nu ska jag kontakta mina döttrar och bjuda ut dem på brunch nån dag i veckan! Längtar ihjäl mig efter dem ibland!