Veckan som gått

Två veckors tystnad... igen

Så har jag varit frånvarande igen.
Lusten att fotografera och skriva finns, men vilken hopplöst kämpig väg det är att nå fram till lusten.
Det är så kämpigt med allt just nu.
För mor min att vänja sej med det nya boendet och det med henne.
Och vid mej, för det har tydligen aldrig bott en människa med Alzheimer med vänner utspridda över Sverige och Europa och en splittrad familjebild.
Maken har det mycket motigt i sin läkning, för han avskärmar sej mer och mer från sitt aktiva jag och ligger mest i soffan och kollar på TV.
Fick faktiskt ett utbrott för två veckor sedan, där jag var så frustrerad av vår situation att jag faktiskt skällde ut honom...
Vet att det inte är den bästa lösningen, men det brast för mej.
Det bästa av den mindre lyckade handhavandet av vårt liv, är att nu hjälper han till mer med allt, istället för att bli uppassad, liggandes i soffan och glo på det ena trista TV programmet efter det andra.
Nu sedan i onsdags har jag varit sjuk/förkyld - igen!!!
Det är verkligen knäckande...
 
 
I tisdags så följde jag med några av mina arbetskompisar till vårt museum där Erik Johansson hade utställning.
För er som inte vet vem han är så är han fotograf och surrealistisk bildmakare.
Helt otroligt häftiga bilder!
Tog tre bilder av mina favoriter på utställningen, men det blänkte så mycket i bilderna att jag istället ger er en länk så ni kan se hans fantastiska bilder!
 
 
Lite random info:
- Hittade en drunknad mus till i en av mina vattenflaskor under diskbänken, och jag skrek lika högt och var lika äcklad som förra gången. OK! Det är ett "ekologiskt" sätt att döda mössen på, men så j...la äckligt!
- Igår förmiddag så kände jag matlust för första gången på hela sommaren! Det måste väl betyda att jag kanske kan bli frisk HELT nu...???
- Hur frustrerad kan en söt katt göra en egentligen? Den senaste veckan har Ada varit ute långa stunder (det har varit rena sommaren här) och det första hon gör när hon kommer in är att göra sina behov i kattlådan! När hon har haft en hel trädgård i flera timmar att nyttja!
- Att jag längtar efter mina döttrar och hade önskat att jag nästa vecka kunnat hälsa på dem, men det inte går att fixa på grund av flera omständigheter...
- Är jag konstig för att jag tittar om två TV serier, som jag nyss sett klart?
- Hur irriterande är det inte att jag tappat ena örhänget av 5 par sedan början av juni?!!!
- Hur frustrerande det är att listan med att-göra-saker i samband med mammas flytt, aldrig tar slut. När jag tror att jag kommit till slutet, så har fler problem dykt upp.
- Att jag har hittat tre fantastiska författare under dessa veckor. Den 1a är Liane Moriarty. Det enda abret med henne är att början av hennes berättelser alltid är styckade och typ spridda (om ni förstår). Allt knyts ihop mot mitten av romanerna, men det är lite jobbigt i början. I veckan läste jag Öppnas i händelse av min död. Den 2a är en ny bekantskap och helt oemotståndlig sådan!!! Jenny Colgan heter hon och boken jag läste heter Det lilla bageriet på Strandpromenaden. Säjer bara:  LÄS DEN! Den 3e heter Katherine Webb. När jag läser En sång från havet så kom jag ihåg att jag i våras läste en bok skriven av henne, som jag oxå gillade: Carolines arv.
- Att jag och vita kläder är en urusel kombination. Och! Att jag aldrig lär mej det!
 
 
 
 
8
Marie

Men samtidigt kanske han ändå behövde den utskällningen för att han ska förstå hur mycket press och sysslor det är på dig, det är ju ändå en vardag som ska fungera och han måste ju kämpa också för att det ska fungera

Så roligt att gå på utställning, och så vackra tavlor

Så glad för du alltid besöker mig då du kikar i bloggvärlden, tack <3, kramar

Malin B

Det lilla bageriet väntar på mig! Vad kul att du skrev om den, jag fick den i födelsedagspresent.
Att "brista" då och då är fullt mänskligt! Ibland kommer det något riktigt bra efter en sådan omgång.
Läcker utställning du var på men tvi vale för vad du hittar i flaskorna!

Pernilla

Jag kan trösta dej med att jag skällt ut någon jag också. Men det är dock väldigt pinsamt och oförlåtligt av mig. En vuxen kanske kan "vakna upp" av en uppsträckning, men ett barn! Ja, nej, du förstår så pinsamt. Men en sexåring som lärt sig manipulera av sin Bipolära mor och lärt sig utföra psykisk elakheter av hennes ex-man. Hon är så jävlig mot mig för hon är arg. Hon vill inte ha det så här. Hon vill leva med sin mamma och ha det bra. Alla runt henne har svikit henne och hon är arg, arg, arg och straffar mej för det.
Jag tappade tålamodet och förklarade för henne hur dum hon är. Då sa hon att hon inte vill bo hos oss. Jag skriker då att "det vill inte jag heller".
Begåvar! Fy så dåligt man kan må. Men det går säkert att reparera men det är inte helt lätt.
Vart hennes biologiska pappa är? Ja du, det undrar vi också? Farmor har visat sig två gånger på ett år. Frustrationen pyser ur mina öron. Men med mamman fikar det ganska bra precis just nu. De träffas varannat lördag och lillaH sover över till söndagen. Jippi!

Varför kan våra liv inte få vara enkla?
/P

Peter

Som vanligt levererar du fantastiska bilder.
Har tappat bort din mailadress. Maila mig om du vill

Åsa

Det är ju faktiskt inte ett dugg konstigt att du blir sjuk hela tiden och är frustrerad och att det brister för dig. Ingen människa orkar hela tiden och det här har ju verkligen tagit energi från dig.
Kram! <3

Gittan

Det kommer ju ut nån gång och det kanske är bra. Jag skickar en stor kram till dig.

Anonym

Åh kollat in här då och då de senaste månaderna och jag blir så ledsen av att läsa att du fortfarande har det så kämpigt och inte alls verkar må bra. Att din man inte kämpar på mer och försöker komma tillbaka till livet innan stroken, en vanlig vardag så gott det går och börja försöka komma tillbaka till arbetet igen? Kanske inte samma jobb som innan, men något annat bra?
Hoppas du får chans att ta hand om dig, så att du inte går sönder totalt och blir utmattad/utbränd.
Styrkekramar!!

Malin

Det var säkert inte fel att skälla lite på gubben, ibland behöver vi nog alla var o en rycka upp oss.

Trist att du ska ha det så kämpigt, det är nog all belastning som gör att du har svårt att bli frisk.

Hoppas det har vänt nu, ska snart läsa nästa inlägg från dig.

Roligt med dina små betrakelser av vardagen :)

(Du skriver då bra mycket oftare än mig..)

Kram