Vecka 38
En riktig höstvecka där jag bröt min regel om att ha kortbyxor till den första oktober.
Hade vad vi kallar "kväll" på måndagen och på morgonen var tempraturen under 10°.
Det blev avgörande, trots att jag faktiskt svettades mer än jag trott på mopedturen innan själva "kvällsgörat" kom.
Så följde en ovanlig höstvecka på många sätt.
Körde samma tur på landet hela veckan och vädret var likadant hela veckan.
Dessutom har jag ont i halsen och är väldigt tät i näsan, vilket gör att jag blir tröttare än annars.
Så var detta vad vi på jobbet kallar en vecka 3.
Det är månadens jobbigaste vecka i alla kategorier - postmängd, reklammängd och paketmängd.
Som grädde på moset även med flera bortfall i bemanningen, så vi var konstant 2 pers kort.
Hösten är här med mörkare mornar och löv som börjar skifta färg och falla.
Här kan jag ha tur att träffa en av mina kollegor om tiden stämmer för oss båda!
Tyvärr har jag inte mött någon här på hela veckan, lite trist...
En rolig märkning av en låda på turen.
På rampen vid en av våra jobbentréer hittade jag denna vackra skapelse.
Så kom då båda leveranserna av 140-års presenten från oss i huset till våra hyresvärdar.
Är så glad över att de var så fint paketerade, så jag kunde leverera alla lökpåsar i en vacker korg och det såg bra ut!
De blev jätteglada båda två och jag gav dem tips om var lökarna kunde placeras i rabatten.
Kollade nämnligen upp det väldigt noga i våras, för att hela rabatten skulle få en jämn plantering.
Så hämtade vi hem vår nya bil!!
En Kia Venga med lackfärgen Sand Track.
Det enda som vi väntar på nu, är att handikappsinstallationsföretaget ska kontakta oss och fixa så maken får köra.
Bilfirman skickade med en 1 1/2 liter Herrljunga Cider med speciell etikett då köpet var avklarat!
De har installerat motorvärmare och dragkrok åt oss.
Mitt sista stora bekymmer med bilköpet, efter handikappsinstallationen, var att bli av med vår gamla bil.
Det löste sej så fort och enkelt att jag knappt förstod vår goda tur!
"De närmaste föräldrarna" och våra underbara grannar, köpte på stående fot vår gamla bil, då deras bil kraschat motorn för två veckor sedan.
Att leva billösa när de båda har svårt att gå och bära, hade varat i två veckor och de var så nöjda att bilen vår liknade deras gamla!
Tack och lov för lite tur ibland!
Vi fick fina rosor som tack för bilköpet av dessa underbara grannar och vänner.
Lark Rise to Candleford är samlingsnamnet för en triologi skriven av Flora Thomson, som handlar om engelska landsbygden i slutet av 1800-talet.
Alla tre böckerna gavs ut i England under andra världskriget, den första Lark Rise1939, Over to Candleford 1941 och den sista Candleford Green 1943.
1945 kom samlingsboken Lark Rise to Candleford, som 2008 (med samma namn) blev en teveserie i säsonger från BBC.
2011 satt jag som förtrollad framför datorn och kollade in alla 4 säsonger på SVTplay.
Nu undrar ni säkert varför jag plötsligt skriver om en serie som SVTplay visat för 6 år sedan?
Jo, för jag läste en helt underbar bok, där de BÖCKERNA var omnämnda.
Böckerna skrev jag och jag blev så förvånad, trodde inte att TV-serien var gjord efter böcker.
Började googla på denna bokserie och ser att den aldrig blivit översatt till svenska.
Beställde direkt hem samlingsboken och längtar efter att läsa den.
Vad hette då den underbara bok som skrev om dessa böcker?
Jo, det var den tredje och sista boken jag beställde i bokpaketet jag hämtade för två veckor sedan.
"Den lilla bokhandeln runt hörnet" av Jenny Colgan.
Den boken var nog den roligaste och skönaste läsningen jag fått i år!
Natten till lördagen åkte vi ner till Landvetters flygplats, för att hämta vännen Cattis vid flyget.
Vi åkte i den nya bilen och på vägen ner körde vi vilse i Lerum.
Enligt en gammal bilkarta skulle det finnas en liten väg till Landvetter där.
Cattis hann landa och vänta på ett försenat bagage innan vi via rundturer i Lerum vi halv 3 tiden på natten, väl kom fram!
På väg tillbaka längs E20 blev det tvästopp i en halvtimme på grund av en singelolycka.
Bilen hade i hög fart kört in i mitträcket och snurrat runt över båda körfilerna och stannat helt kvaddad med nosen mot körriktningen.
Vi hade nog trott att vi skulle slippa några såna saker klockan halv 4 på morgonen...
Tur var i alla fall att vi hämtat Cattis och ingen tid hade att passa.
Ni förstår nog hur lugnt jag tog det på resten av resan.
Veckans enda Instagrambild.
Du fotar alltid så talande bilder, gillar det