Vecka 11 2018
Denna vecka startade med ett mardrömsväglag.
Hela natten till måndagen vräkte regnet ner och alla oplogade vägar förvandlades till snö som var som potatismos.
Den modden kittade igen alla mönster i däcken och det kändes som jag körde med blankslitna däck på nyis.
Ofta högg modden tag i däcken så hårt, att bilen på ett hugg kunde få kast och hamna i diket.
Tanken var att vi skulle lämna alla vägar som inte var plogade och inte riskera våra liv eller att fastna vid sidan av vägen.
Ändå körde jag in på en 8 kilometers runda, för att början var plogad, men efter en kraftig högersväng befann jag mej mitt i en mardröm.
Två decimeter snömodd på en smal grusväg, med vägkanter som sluttar ner mot ett djupt dike.
Inte en chans att vända om, för hade jag stannat så hade jag fastnat i modden.
Under modden var det kraftiga isspår, som oxå ordnade med häftiga kast.
På det allra värsta stället känner jag hur bakdelen på bilen dras mot höger dike, som var vattenfyllt.
Riktar hjulen mot vägens motsatta dike, men det slutar bara med att bilen åker på tvären och kanar bakåt - mot det vattenfyllda diket.
Mina händer skakade, mina ben skakade, tårarna rann och jag var livrädd.
Om jag inte fick upp bilen ur det spår som leder ner i diket, så skulle något riktigt allvarligt hända.
Och om jag hamnade där efter en kilometer i smörjig snömodd, hur skulle någon kunna hjälpa mej därifrån?
En decimeter från dikeskanten fick jag stopp på bilen.
Efter att ha skakat i flera minuter, fick jag en ingivelse.
Just denna postbil var utrustad med en kombiväxellåda, vi kör nästan alltid med den automatiska växellådan, men man kan med ett tryck på växelspaken, ändra till manuell växellåda.
När jag gasar, hur försiktigt jag bara kan med automatväxellådan, så går hjulen i spinn.
Det var detta som gjorde att jag inte kom ur isspåret under modden.
Ingivelsen var att jag använda den manuella växellådans första växel och oändligt sakta lirka mej ur isspåret -vilket oxå fungerade!
Värstingproblemet var löst, men jag hade 6 kilometer kvar att köra med detta mardrömsunderlag!
En fruktansvärd mardrömsdag, som jag tydligen senast i natt drömde om och pratade högt i sömnen om...
Måndag morgon innan jag gått till jobbet var ljuset så otroligt blått!
En del av den 8 kilometers mardrömsvägen.
Bilderna visar inte alls hur tjock modden är, men ni kan se att den bil som kört innan mej, just fått ett sånt där kast med bilen jag berättade om, och nästan hamnat i diket där.
Efter en timme efter mardrömsvägen, hade snömodden bytts ut mot lervälling.
Även lervälling kan få en bil att kastas hit och dit.
Här började dimman krypa närmare.
Tre timmar senare försvann vägen in i den tjockaste dimma jag kört i.
Här står jag vid en brevlåda och tittar ut på åkern och fick en läskig känsla av att sugas in i dimman.
Blev lite yr i huvudet.
Den sista timmen i bilen var jag ensam i det stora vita på lervägar, som tycktes slukas upp av dimman.
På tisdagen hade rätt många faktiskt plogat bort snömodden, även om det alltid finns andra som hellre väntar på att det ska smälta bort och de slipper besvära sej.
Problemet med de folk som inte skottar, är att det blir som det blev på onsdagen, då natten varit iskall och modden blivit is.
Som tur var hade jag fridag i onsdags, så jag behövde inte köra på dessa vägar.
Solen lyste på onsdagen efter en kall stjärnklar natt och jag tog med mej kameran i trädgården - där hittade jag både vintergäck och snödroppar!
Torsdagen hade jag det vi kallar "kväll", då jag börjar med att köra ett brevbärardistrikt i stan, för att sen gå över till kvällsgörat.
Det vi gör på "kvällarna" att hämta upp post och paket på företag och tömma brevlådor och skicka iväg detta till terminalerna.
När detta är avklarat har jag två timmar på mej att köra ut paket, mellan 17-19.
På väg mellan två paketavlämningsställen, såg jag den vackra solnedgången i fönstrena till det Bladhska Galleriet.
På väg hem efter att ha hämtat pizza till oss, mötte jag en lång kortege av traktorer!
Fick reda på att det var Jordbruksgymnasiets elever som hade anordnat en traktorvecka, där kortegen genom staden var en av alla begivenheter de fixat.
I fredags hade jag min andra fridag denna vecka!
Fick med mej maken på en tur till grannstaden, där vi handlade mat inför nästa vecka.
Visst kan vi handla i vår stad oxå, vilket vi alltid annars gör, men det blir lite festligare att åka till grannstaden!
Det är så att jag ska åka till Stockholm och hälsa på döttrarna och nu har jag fixat så maken bara har att värma på olika maträtter när han blir själv.
Lördagen och söndagen har bjudit på ett fantastiskt vinterväder, med sol och minusgrader.
Passade på att går ut i trädgården med kameran en gång till denna vecka.
Får vårkänslor då solen värmer så skönt och jag till och med hört koltrasten på mornarna!
Två Instagram bilder har jag lagt ut denna vecka, först på den dimmiga måndagen och sedan på vintergäcken i trädgården.
Har läst ut boken "Lev livet fullt ut - din väg till andligt uppvaknande", vilken har satt myror i huvudet på mej.
Enligt boken tillåter vi våra tankar att styra våra liv och det enda sättet att ta tillbaka styrningen är att leva i nuet.
Så långt hänger jag med, men det slutar inte där.
Tidvis tror jag att jag fattar sammanhanget, bara för att på nästa sida stå som ett levande frågetecken.
Det här med "Självhjälpsböcker" är lite kluvet för mej, jag vill både försöka det nya "tänket" och inte.
Men i det stora hela, har jag fått några handfasta råd som jag förstår och vill prova mej på.
Som sagt så åker jag till döttrarna på tisdag nästa vecka.
Älsta dottern flyttar då ihop med sin pojkvän i en nyligen inköpt lägenhet och jag tänkte umgås och hjälpa till med flytt och sånt.
Maken får vara själv och eftersom han inte kan gå ute själv, så har vi planerat matsedel och annat så han inte behöver gå ut.
Jag ryser vid blotta tanken på mardrömsväglag! Tur att det gick bra för dig.
Jag hoppas att du får det riktigt bra när du åker iväg som flytthjälp.