Vecka 49 2019
Ändrar lite i ordningen på mitt inlägg och börjar med bilder.
Måndag morgon på väg till jobbet var det -7° och dis, vilket gjorde fantastiska frostkreationer som varade hela dagen.
Här kunde jag inte välja vilken bild som var finast på dammen, så det blev båda två.
Fr(P)ostlåda - variant 1.
I min vackra vita vintervärld...
Björkarna är så vackra när de får snö på sej.
Fr(P)ostlåda - variant 2.
Visst är det vackert!
Frostiga grenar i sol.
Frostiga grenar i skugga.
Motljuset är starkt då snön reflekterar.
Kolla staketets "mössor".
Skogsväg.
Slingrande småvägar genom den frostiga världen.
Gult solljus möter blå skuggor.
Notera den vackra björken bakom ladan...
Vackert frostad grangren.
Mitt över vägen hänger en halvmåne och solen är på väg att gå ner till höger.
Stannar mitt i min favoritallé.
Första bilden är framåt och andra är bakåt.
Älskar färgspelet i trädens frostiga grenar.
Tråkigt nog blev denna bild så oskarp, men väljer ändå att visa den, för trots det gillar jag den.
Den här bilden är denna veckans bästa och därför valde jag att använda den i denna veckans enda Instagraminlägg.
Första veckan i december har kommit till sitt slut och nu har julen kommit till vårt jobb.
Inte bara att veckan började med julkortsliknande vyer, utan även med julstress/press.
Det svåraste för mej att fixa, är det ökade trycket av att hinna göra så mycket mer under kortare tid än annars.
Med kortare tid menar jag - tid att köra i dagsljus.
Efter min årslånga sjukskrivning, märker jag att detta påverkar mej så mycket mer nu än förr, vilket faktiskt tagit mej på sängen.
Som om inte det skulle räcka med att trycket ökar och ljuset försvinner alltför tidigt, så har jag blivit helt överrumplad av de frustrerade och ilskna underströmningarna som härjar på jobbet.
Förr kom dessa från en viss person och efter hen lämnade vårt jobb, blev det bättre.
De två senaste månaderna har detta helt förändras.
Små förändringar åt gången, så små så att jag inte ens lade märke till dem medvetet.
Det gjorde jag däremot i det undermedvetna i stället och här började allt gå utför utan att jag fattade det.
De senaste 3 veckorna har allt accelererat till något jag inte längre hanterar.
Mina verktyg var att motarbeta stress och det har jag nästan klarat, men stämningen på jobbet har jag inga verktyg till än.
Med än menar jag, är att jag klappade ihop på jobbet med ett panikångest anfalls-crescendo de luxe.
Hade då just träffat min psykolog för sista gången i år, så jag förstår att verktygen lär vänta på sej ett tag till.
Vet inte hur jag ska lösa det än, men jag har sjukskrivit mej en vecka till att börja med.
Avslutar detta inlägg med lite mer trevliga saker bara för att ni som läser inte ska deppa ihop.
Lördagens eftermiddag spenderade jag och vännen Cattis några timmar i skogen, just vad jag behövde.
Tanken var att samla gran- och tallgrenar, mossa, kottar och minigranar.
När jag kör post, håller jag alltid utsikt efter skogsavverkningar, för när stockarna är bortforslade ligger rishögarna kvar länge innan flisbilen kommer.
Hade sett ut ett avverkningsområde nära en kraftledning, för att inte förarga någon skogsägare.
Hittade allt jag sökte och lite till på samma ställe, även vädret var på vår sida och levererade sol och plusgrader.
En del av gran- och tallriset blev årets dörrdekoration.
Är så nöjd med resultatet ska ni veta!
Snodde faktiskt grundidéen, men utvecklade den med skridskor och ljusslinga.
Ser nu att jag missat att ta fram God Jul skylten...
En annan installation i hallfönstret som jag inte visat än.
Hittade äntligen istappsljusslingan jag sökt!
Ville ha just ljus i form av istappar, för att komplettera snöflingorna och istapparna i glas jag redan hade.
Som den julfantast jag är, så önskar jag er alla en underbar advents tid.
För det är som Ernst sa i sitt sista program:
"Det är inte själva julen som är det viktigaste, utan hela vägen fram till den".
Så mina kära vänner, använd er kreativitet till att göra saker i lugn och ro, träffa vänner och njut av varandra och skippa så många av "måstena" ni kan.
Ta hand om er!
Vet du vad? Att inse att man inte klarar och sen bromsar, är en reflektion och ett verktyg. Att tro att man ska kunna lösa alla situationer med ”redskap” för att komma vidare, gör bara att vägen svänger mot samma start man kom från. Du ska inte tillbaka dit. Du ska bromsa och invänta kraften för att komma vidare.
Vilka vackra bilder! Älskar snö och frostbilder men vi har så sällan frost här. Här blåser ju för jämnan.
Sköt om dej. Kram, kram, kram!
/P