Vecka 35 2019
Sista semesterveckan, den sista veckan i augusti.
En vecka med sommarvärme!
Började veckan med att träffa min psykolog för första gången på en och en halv månad.
Förstår nu hur mycket bättre jag mår när jag träffar henne oftare, för det är fortfarande massor av osorterade obehagligheter att gå igenom.
Har tackat min goda stjärna för att jag hittat henne!
Än inne i en intensiv bearbetningsperiod just nu och jag förstår inte varför jag reagerar på vissa saker som jag gör.
Min psykolog har hittat ett sätt att förklara det för mej och det känns så bra.
Längs vår gata står ett träd som bär frukt som påminner om gula plommon, fast de är mycket mindre än vanliga plommon.
Just nu faller de mogna frukterna ner på gatan och det samlas massor av Nässelfjärilar där.
Försökte få med dem på bild, men det var bara en fjäril som vågade stanna kvar.
De flesta av frukterna hamnar på gatan och blir till en enda stor pöl av gegga, men rätt många hamnar i ett intilliggande buskage.
Efter lunch åkte jag till min älsklings strand - Svalnäs.
Det märktes tydligt att sommarsemestrarna var slut, för det var inte mycket folk där.
Här följer några bilder av en vågrörelse.
Det är så otroligt lugnande att sitta och titta på de rullande vågorna, även om vågorna är små.
De åkte vattenskidor hela eftermiddagen.
Bottnen är räfflad som ett kex och solens reflektioner i krusvågorna gör ett gyllene mönster över räfflorna.
Mjuk vågkam.
Det blir bubblor på vattenytan när jag plöjer fram.
Sanden har samma släta yta som människohuden.
Hej då Svalnäs!
Tack för idag!
Det är bråda tider för jordbrukarna, de hade lovat regn på onsdagen, så de jobbade natt som dag med att skörda.
Här ser ni en skördetröskas damm moln i motljus.
Här har ni en till skördetröska med ett stort damm moln efter sej.
Måndagens solnedgång.
En av de tydligaste förklaringarna till hur mycket det är som bubblar under ytan på en arg människa.
Det är inte stor idé att förändra världen, när det enda som jag kan förändra - är jag själv.
Det var en tunn molnslöja över himlen nästan hela tisdagen.
Dessutom gick vågorna ut från land, så det var ordentligt svalt i vattnet - utom ytvattnet!
Plötsligt hördes ett dovt motormuller väldigt nära och ett stort flygplan flög så lågt att det nästan smekte trädtopparna!
Ut över Vänern fortsatte planet på låg höjd.
Efter ett av mina bad hade jag fått en kompis på min handduk!
Verkade inte särskilt rädd av sej.
Det var så vackert i skogen med all blommande ljung!
Här hade jordbrukarna skördat klart och samlat halmen i stora rullar.
En pastasallad fick bli min middag.
Maken låg framför TVn och jag låg i trädgården under äppelträdet och läste klart en bok jag påbörjat i förra veckan.
Vaknade tidigt på onsdag morgon av ett dovt muller av åska.
Öppnade rullgardinen och såg hur åskvädret kom från sydväst och mötte soluppgången i öst.
Här lyste de sista strålarna innan åskans moln täckte himlen.
Låg i sängen och räknade hur långt det gick mellan blixt och dunder.
Det var inte så särskilt nära någon gång, det närmaste var 7.
Det är mycket från min barndoms trauman, som jag bearbetar nu.
Försöker göra en noggrann utrensning av allt, dvs släppa taget av allt jag redan har bearbetat.
Har kommit riktigt långt kan jag stolt säja!
Det svåraste är att lära mej att sätta gränser.
För det är något jag aldrig vetat om hur man gör.
Ända tills jag fick denna lista på hur man sätter sina gränser, så har det varit mycket oklart vad för gränssättning jag måste göra.
En rolig detalj här - kolla klockslaget!
Det här är oxå något jag försöker greppa, varför jag reagerar så hårt på vissa saker och varför min kropp får värk/blir sjuk.
Först efter att ha läst detta, förstår jag.
När en jobbigt känslostormande händelse utlöser någon/några av alla de negativa känslorna som stod på bilden av isberget (ilska, frustration, trötthet, rädsla, avundsjuka, ensamhet, nedstämdhet, stress, osäkerhet osv.) och jag trycker undan dessa känslor utan att ta tag i dem och förstå dem, så har känslorna ingen annanstans att gå.
Och detta, att det är inget eller ingen utanför mej som har gjort att jag blir triggad.
Det är en gammal känsla som fastnat inom mej som aktiveras när något i en situation påminner om den.
Om jag bara blir medveten om, vad som triggar igång vad, inom mej, så kan jag lära mej handskas med situationen och kroppen behöver inte ta stryk.
Det är detta jag jobbar som hårdast med nu.
För att komma längre, måste jag ut och träffa folk, vilket jag kommer att göra nu när jag börjar jobba igen.
Det här är oxå en viktig del i mitt inre jobb just nu, att lära mej släppa kontrollen - till allt!
Om detta talade jag och psykologen i måndags.
Fokusering är bra i stressiga situationer, men att fokusera/ha kontoll på saker under lång tid är skadligt.
För om jag kan släppa mer på min kontroll, så kommer saker omkring mej ändå att fungera.
Förstår ni att jag menar den överdrivna kontrollen, den som gör att jag blivit sjuk och den som får mej att dubbel och trippel checka samma sak?
En annan sak som jag övat på hela detta år är, hur jag ska kunna leda bort mina orostankar som alltid anfaller innan jag ska sova eller då jag just har vaknat.
Hittade ett konto på YouTube där en kvinna kom med riktigt bra verktyg.
Skulle först tänka att jag inte behöver ha alla lösningar till problemen klara just nu.
Så skulle jag tänka på alla de gånger saker och ting faktiskt löst sej till det bästa utan att jag fixat allt själv.
Därefter skulle jag påminna mej om att allt fungerar bra just nu.
Sist men inte minst, så skulle jag tänka på att jag kommer att ha lättare att lösa problemen när jag har kommit lite längre fram i tiden och att jag inte behöver oroa mej nu!
Äpplen och blad ramlar av grenarna, det känns onekligen höstligt...
Använde torsdagen till att fylla i kalendern med mina jobbartider för september månad.
Fredagen blev vår tvättadag även denna vecka, för det var ett perfekt torkväder!
Lördagsfrukost ute!
Tillbringade sedan hela dagen ute.
Maken gick in efter lunch, men jag satt ute ända tills jag hade lagat kvällsmat.
Har börjat på en ny bok.
Vet ni vad?
Det är så roligt att jag kan läsa igen!
Physalis - vad gott det är!
Digistivekex, vitlöksost, physalis och ett glas vin!
Vaknade tidigt även på söndag morgon!
Av åska som mullrade närmare och närmare.
Här ser man soluppgångsljus i vänstra fönstret hos grannarna och åskhimlen bakom huset.
Så vräkte plötsligt regnet ner och åskan kom närmare och närmare.
Som närmast hann jag bara räkna till två och under loppet av två minuter, hade fem blixtar slagit ner!
Filmade detta, men filmen blev för lång för Instagram och hur jag ska fixa hela filmen på annat sätt hit, vet jag inte.
Började dagen med att städa i mellanrummet och göra fint.
Har inte gjort något åt det rummet på hela min semester!
Så kom jag ihåg att jag har en mammografitid på tisdag efter jobbet och enda sättet att hinna dit är med cykel.
Min cykel har stått oanvänd i över ett och ett halvt år, så det var ingen luft i däcken och cykeln var så smutsig!
Så efter jag pumpat upp däcken, så tvättade jag av smutsen.
Nu är jag redo att börja jobba igen!
Börjar första veckan med att jobba 75% och sedan är jag tillbaka i tjänst igen.
Veckans enda Instagraminlägg - från måndagen ute på Svalnässtranden.
Bilderna från stranden älskar jag. Wooow!
Träden med frukt kan vara aprikoser.
Det där med att släppa taget är svårt. Vi kvinnor ska vara så himla duktiga också. Binär ju livrädda för att visa oss svaga och det är man ju om man släpper taget. Trodde jag! Så är det inte. Man växer av att inte bry sig. Då finns det dessutom tid att focusera på det viktiga.
Kram, kram, kram
/P