Vecka 39 2019
Sista veckan i september har haft ett fantastiskt höstväder.
De flesta mornar har varit varmare än 10° - bara ett fåtal under.
Löven på träden har blivit betydligt fler gula, röda eller rostfärgade under veckans gång.
Jordbrukarna tar hand om halmbalarna och börjar plöja åkrarna, vilket får luften att fyllas med tung doft av fuktig jord.
Tranorna har samlats runt den stora fågelsjön i söder och varje kväll flyger jättestora stråk med högljudda tranor över vårt hus.
Så har vi fått in möss i skåpet under diskbänken igen, jag hör dem varje kväll då jag ligger i sängen.
Det har gjort att jag ställt ut soppåsarna utanför skåpet, så att de inte ska hitta något ätbart där.
Än så har de fortsatt att komma in.
Måndag
Hög och frisk luft med 15° och solsken är en bra kombination.
Det är ett perfekt väder att köra post i och särskilt denna vecka som jag kört en av de små gula postbilarna hela veckan.
De har ingen AC i, så de är olidliga att köra på sommaren!
Här är två kompisar sedan förra veckan, i hästhagen nära brevlådorna.
Stannade och pratade med dem lite innan jag fortsatte köra.
Det här är nog en av mina favoritbilder från denna vecka!
Häftigt med ett kryss i himlen!
Här har alla korna samlats tätt ihopträngda på en liten del av den enorma hage de har till sitt förfogande.
Det är nog för att de är ett inrotat flockdjur, va?!! Hahaha!!!
Har börjat med mina epsomsalt och lavendeloljebad igen.
Om ni har ett badkar och känner er hängiga eller har ont i kroppen - inhandla epsomsalt och lavendelolja!
En rågad kaffekopp med salt och ca 20 droppar lavendelolja i varmt (inte hett och inte ljummet) vatten.
Ligg där i minst 20 min, gärna längre, så ska ni känna vilken skillnad det blir i kroppen.
Har ni svårt att ligga stilla, så lyssna på en pod samtidigt.
Så himla skönt för både kropp som själ.
Tisdag
Under min årslånga resa i utmattningslandet, är detta vad jag försökt förstå och lära mej mer om.
Här i citatet så står det flera gånger att själen tjänar och skyddar andra, men det borde egentligen stå alla och inte bara andra.
Med alla räknar jag in mej själv, alla människor, alla djur och naturen.
Har själv varit mycket styrd av egot förr, vilket jag verkligen jobbat hårt på nu för att neka mitt ego allt.
För egot styr allt inom dej med hjälp av negativitet och rädslor.
Efter detta intensivt krävande år, har jag lärt mej en massa nytt och förstått hur mycket onödigt lidande jag utsatt mej själv för, av ren okunnighet.
Hade fridag på tisdagen och fick ett ryck att röja undan så jag kunde komma åt att grovstäda överallt senare.
När jag ställt undan solsängen på vinden och kliver ut i trädgården, så möts jag av en kakafoni av fågelsång från det stora lärkträdet.
När jag tittar närmare så är det flera hundra fåglar/lärkor tätt packade på grenarna som alla sjunger i munnen på varandra i olika stämmor.
Rusade in i lägenheten och hämtade mobilen.
Fångade sången/oväsendet innan alla på given signal lämnade trädet och trädgården i ett enda svep.
Har aldrig någonsin sett eller hört något liknande, varken i den här trädgården eller någon annanstans.
Mäktigt!
Onsdag
Tätt omslingrande träd som växt ihop, både läckert och ovanligt.
Björkarna är de första att bli guldgula mot den mörkt gröna barrskogen.
Ormbunkar i flera färger, allt ifrån grönt till gult och rost.
Gödselspridning först och sedan följer plöjning.
Så roliga kattskyltar som jag hittat på denna treveckors period, har jag inte sett förr.
Korna i hagen är en rofylld syn.
Ovanför dem så cirkulerar stora flockar av tranor inför kvällssamlingen vid fågelsjön.
Snart har de vilat och ätit allt de behöver inför den långa flytten till Antarktis.
Just den här flocken flög alla - utom 2 stycken - till höger i bild.
Började då fundera på om tranorna får resfeber inför sina långa och farofyllda flygningar?
Korna som låg i hagen till vänster i bild på måndagen, hade flyttat till den högra sidan istället på onsdagen.
Torsdag
Vilket underbart ljus det var denna torsdag!
Solljuset och löven hade samma gyllene färg.
Träffade denna svarta katt för första gången denna torsdag.
De som äger huset har flyttat ut, så katten bor nog inte här fast den verkade mycket tillfreds här.
Kollar i sidospegeln och ser hur den rullar i gruset...
En mossklädd sten i solljus.
Samma sten har flera olika arter mossa på sej.
Ser ni den krökta grenen till höger i bild?
På onsdagen var korna i den här delen av hagen då jag körde förbi.
En ko stod under grenen och gnuggade huvudet mot undersidan, det såg skönt ut.
Det är en sak med att vilja fånga alla häftiga och ovanliga händelser på bild, för vissa händelser fastnar nästan aldrig på bild av olika anledningar.
Som katten i sidspegeln till exempel, den satt så perfekt med svansen konstfullt rundad runt tassarna och tittade på mej.
Det var det jag tänkte få bild på, men innan jag fått upp mobilen och fått igång kameran på den, så låg katten i gruset.
Med kon som kliade sitt huvud, var det så att jag tvärnitade bilen och rotade fram mobilen, samtidigt som jag ser i sidspegeln att kon går därifrån!
Tidigare på onsdagen så flög en ormvråk på låg höjd framför min bil på en slingrande skogsväg, i säkert 20 meter, innan den flög in i skogen.
Denna gång försökte jag inte ens krångla upp kameran ur fickan på samma gång som jag körde på den slingriga vägen, för jag ville titta på vråken så länge som möjligt.
Det kändes som vråken visade mej vägen...
Det är något alldeles specielllt med stora åkrar fulla av halmbalar.
Denna dag extra fint med det vackra ljuset.
Här har vi ytterligare en "missad" bild.
Två hundra meter innan denna skylt så såg jag en dam med röd jacka cykla mot stan på gångvägen (som är en gammal järnväg).
Det var en så fin syn med den röda jackan och damcykeln med korg framtill mot det gröna åkern.
Från mitt håll såg det ut som om hon cyklade mitt i åkern, för själva banvallen syntes inte!
I mobilen så syntes dock inte kvinnan på cykel, mer än en prick i det gröna.
Den här sortens Hortensia buskar blommar något kollossalt i år!
Om jag hade haft en sådan buske i trädgården hade jag plockat in en hög såna blommor och torka dem.
De blir jättefina som torkade, för de behåller både färg och form!
En ljuvlig rosa ton har de.
Trots att det är en relativt vanlig syn att se korna går på rad, så ler jag varje gång jag ser det.
Som sagt, björkarna är nog den sorts träd som först blev gul i år.
Björkar är nog ett av de vackraste träden jag vet, med sina svartvita stammar.
Det här trädet har nog alla tänkbara färger på löven som ett träd kan ha!
Ett av många långa rader av gastande tranor, som flyger över vårt hus, på väg till kvällsvilan vid den stora fågelsjön.
Fredag
Alltså, den här otroligt vackra portalen!
Som allra vackrast när vildvinet skiftar i många röda nyanser.
Försökte ta en bild då solen sken, men då såg man inte alls djupet av trädgårdsgången.
Den fina svarta katten som sitter utanför det tomma stallet, sitter just på det sätt jag försökte fånga på torsdagen!
Här skymtar reflektionen av min bil i fönstret, det är bara därför som jag tog med båda bilderna....!
Lite misstänksam verkar katten vara i alla fall.
Det här är en brevlåda jag blir glad av.
Så lite krävs för att bli glad....
Slingriga smala grusvägar med en liten antydan av höstkänsla.
Här regnade det ordentligt.
En av denna postturs många alléer och en av de mest välskötta alléer är det oxå.
Här följer två bilder till av denna skogs många stora myrstackar.
Undrar om det är lika många myror i en, som det är människor i Tokyo?
Om varje myrstack har lika många myror boendes inuti som folkmängden i Tokyo, så måste denna skog vara värsta myrlandet.
Tänk att det finns så mycket ätbart för myrorna att de kan vara så många.
Det är då tur att de inte gör ett kalhygge av denna skog med, som de gjort av många skogar längs denna posttur.
För då hade du ju förstört alla dessa myrsamhällen.
Ser ni att det vräker ner regn här?
Nä, det är det som är tråkigt med att fånga vissa saker på bild.
Stannade på en träbro och fotade den lilla ån, för att fånga hur mycket det regnade.
Bilden blev tråkigt nog väldigt oskarp.
Så då försökte jag ta en bild på broplankorna och det blev bara liiiite bättre skärpa där...
När jag kom hem på fredagen, så stod en vacker blombukett på köksbordet.
Yngsta dottern hade skickat ett blombud till oss!
Tänk vad hon gjorde mej (oss) glad(a) där!
Dessutom så passade buketten så fint till duken, eller hur?!!
Helgen
Lördag förmiddag innan regnet, var det så vackert ljus ute.
Här har vi något som är lite svårt att göra när det gäller familj och nära vänner, att lämna dem bakom mej.
För jag har först tagit avstånd från min syster och nu oxå min far.
Det var ett svårt beslut att ta, men det kändes rätt direkt jag tagit beslutet.
Många turer har gått, där jag gett dem chans efter chans att ändra beteende gentemot mej.
När beslutet var taget så föll en sten från mina axlar.
Det var precis då jag insett att de aldrig skulle kunna ge mej det jag behöver eller är värd att få.
När jag läste detta gick det upp ett ljus för mej om varför min ursprungsfamilj och jag har sådana besvärliga relationer till varandra.
Nummer 9 på listan är något jag kämpar med och som min psykolog sa, det är något du får jobba med resten av ditt liv med.
Det kommer att bli lättare med tiden, men det kommer inte att vara utan medvetna handlingar, som gör att jag sätter gränser.
Gränser både för andra att förhålla sej till, som för mej själv att hålla.
Visa det här inlägget på Instagram
Två inlägg på Instagram denna vecka.
Först ut en liten kortfilm från tisdagen med alla fåglarna i lärkträdet.
Följt av min favoritbild från denna vecka.
Vilket underbart blombud. ❣️ Jag förstår att ni blev glada. Omtanke värmer så gott.
Jag har inget badkar annars skulle jag testa ditt tips. Jag får fotbada istället. 🕯 Att bryta kan vara klokt, då stenen från axeln försvann så var det ju faktiskt rätt.