De senaste 3 veckorna
De senaste 3 veckorna började med att jag var sjuk i 2 veckor.
Eftersom jag hade feber och var orkeslös så spenderade jag mina dagar i soffan.
Maken låg i soffan brevid och vi påbörjade vår Koreanska Serier följetong.
Fram till idag har vi avverkat 3 serier och är inne på den 4e.
De Koreanska serierna är den bästa medicinen mot oron i min kropp om min framtid, de fungerar som de bästa feelgood böckerna.
Två av serierna har dessutom gett mej en handfull bra låtar till min Spotifylista, det trots att jag inte förstår ett ord Koreanska.
Hade någon sagt detta för två år sedan hade jag gapskrattat och funderat på om denne någon var helt OK.
Fredagen den 3 april körde jag min första jobbdag efter sjukskrivningen, där det på flera ställen som fortfarande vittnade om stormen som härjat under natten till torsdagen.
Nedblåsta träd låg överallt längs vägarna.
Även vår stiliga "sågbock" blev en fallen hjälte som fick offra sitt ena horn i fallet.
En drake som blåst fast i ett träd.
En välkommen syn på den värsta vägen på den här postturen.
Vägen går förbi ett grustag, så vägen var totalt sönderkörd.
Nu är vägarna såpass torra att de dammar förskräckligt om alla bilar.
Stannade på bageriet på fredageftermiddagen för att köpa bröd och hittade dessa söta igelkottar!
Oväder på gång!
Plötsligt haglade det!
Den här bilden får symbolisera mitt liv från och med idag.
En liten slingrande väg som försvinner in i skogen eller ut på åkrarna, jag har inte en aning om vart den tar mej.
Vet inte heller om det blir bra eller dåligt, lätt eller svårt.
Det enda jag kan göra nu är att helt leva i nuet och öppna upp för alla möjligheter som väntar där ute i det okända.
Vad jag vet är att det blev inte alls som jag hade hoppats och önskat.
Påsken stod för dörren och många flyttfåglar som tranor, gäss och svanar stannar till här och vilar upp sej, innan de flyger ännu längre norrut.
Skillan blommar och de små blommorna gör mej alltid lika glad.
Har blivit så intresserad av Tarot oxå under denna vår.
Här har jag försökt måla egna "kort" med mina kalligrafipennor.
Bilderna kom båda i mina drömmar och båda symboliserar att lämna mörkret bakom sej.
Det vänstra "kortet" blev mörkare än det såg ut i drömmen, det beror på att jag har bara några få färger på pennorna jag använde.
Skogen skulle vara full av mörka stammar, men längs stigen och framåt lyser massor av små ljus i snöfallet.
Den viktigaste känslan i drömmen var magi.
"Kortet" till höger är den övergripande känslan av att lämna det som stängt mej inne i mörkret.
För att kunna öppna dörren måste jag först kliva tillbaka in i mörkret innan jag kan fortsätta ut.
Utanför väntar många möjligheter och en ljus framtid, men vägen måste jag bana själv, för det finns ingen riktig väg till det som väntar på mej.
Äntligen bytte jag ut "vinter/jul" lakanen.
Det är det här som har varit min orsak till att säja upp mej, trots att jag inte har något annat fixat.
Har haft ett gigantiskt gap mellan hur jag levat och den jag är.
Nu ska jag hitta min väg och mitt sätt, för att nå kraft, energi, kreativitet och inre frid.
Citrus i många färger och smaker blir frukostjuice tillsammans med ingefära.
Bra i dessa tider.
Vecka 15 var min allra sista vecka som brevbärare.
En vemodig och vacker vecka, där jag verkligen förstod varför jag stannat på arbetsplatsen i så många år.
Mest av allt för min underbara Postfamilj!
Fast jag kanske kommer att fortsätta träffa dem, så kommer det aldrig att bli på samma sätt.
Många av dem är det inte ens säkert jag träffar igen, då vårt sorteringskontor kommer att delas upp på två ställen och hamnar i två andra städer.
Grönskar gör det i snåren.
Gula påsktulpaner och en blommig duk gör det vårligt i köket.
Hektiskt ute på åkrarna, det plöjs, harvas och sås överallt.
Det är ett svårt val, men så viktigt att ta ansvar för sitt liv.
Långfredag och jag passar på att hänga ut tvätten för första gången i år!
Det här är den vårligaste syn jag vet!
En traktor som harvar och har en slöja av måsar efter sej.
Vitsippor! Älskade vitsippor!
Det finns en trädgård längs en av mina favorit promenader som har ett helt hav av Skillor!
I verkligheten är det mer storslaget än bilden visar.
Knoppar på busken i förgrunden som är stora.
Påskfint i trädgården vår!
"Sågbocken" har fått ett nytt horn.
Skilla i mossan och bin som surrar omkring.
Sol och skugga genom en gardin så tunn att man ser himmelens blå färg, det är vardags skönhet i det lilla.
Ett Instagraminlägg jag lade in på min sista dag på posten, 9 april.
Ute blåser det stormvindar igen.
Fjädrarna på "sågbockens" horn blir färre då en del lossnat och blåst iväg.
Här inne så flyger en massa tankar runt i huvudet på mej.
Det är en massa saker att ta itu med då jag imorgon är arbetslös.
Samtidigt som jag känner att jag valt rätt, så är jag rädd.
Befinner jag mej så långt utanför min comfortzone som jag bara kan.
Så har vi det här med Corona att ta hänsyn till, vilket försvårar rätt mycket då det gäller jobbsökande.
Första maj är ett stort datum för oss.
Då måste jag ha lämnat in mitt begärande av omprövning till Försäkringskassan och min morbrors dödsbo/husförsäljnings deklaration.
Den sistnämnda måste jag ha hjälp med att göra.
Jag beundrar ditt MOD. ❤️ Det ÄR modigt att våga ”hoppa” - rakt ut bara.
Jag önskar att jag vore av samma sort!!! Men det är jag inte. 🥺 Men jag tänker att jag kanske BLIR det när jag får följa din resa. ❣️