Året 2019
Förändringarnas år - i stort och smått, både i den inre och i yttre världen.
Efter jul och nyår 2018 förändrades hela min värld med stormsteg.
Det var i mitt inre, som efter år av att ha varit försummat å det grövsta, plötsligt fått utrymme och kärlek av mej.
Lärde mej massor av nya saker om mej själv, både om nutiden, som det som varit.
Fick många verktyg och förklaringar av min psykolog, som satt smått förundrad och betraktade mej, då jag berättade varje vecka vad jag nyss upptäckt.
Det var två saker som startade allt.
Första saken har jag skrivit om i 2018s årsresumé, boken "Lev livet fullt ut" av Eckhart Tolle och det andra var ett citat från mina "själasidor" på Instagram.
Citatet handlade om att se på allt på ett annat sätt, med ett annat fokus.
Precis innan 2018 tagit slut, hittade jag en bild på Instagram av en burk full med olikfärgade lappar.
Idéen nappade jag på direkt, så hela 2019 har jag sparat lappar i en burk.
Så här ser min burk av årets samlade lyckomeddelanden ut!
Idag - den sista december 2019 - har jag öppnat burken och läst alla lappar jag skrivit under året.
Var så förväntansfull då jag började läsa lapparna och sakta breddades leendet över mitt ansikte, lapp efter lapp som jag läste.
Gissar att ni som följt mej länge, gärna skulle vilja veta vad jag läste...?!
Till viss del ska ni få veta för jag baserar hela detta inlägg på burkens innehåll.
Gissar att detta ändå blir lite för långt och innehållsrikt för de flesta.
Lyckades skriva och fylla burken med 47 lappar.
Efter en grovsortering fick jag det till 4 högar - vad som rör mej själv som person, det som rör närmaste familjen, där vännerna finns och sist men inte minst utflykter/resor.
I högen som handlar om mej själv, hittade jag dessa lyckomeddelanden:
- En oplanderad "fyrahänders" healing, som var en mäktig och styrkemättad upplevelse, som jag sent kommer att glömma.
- Tänk att jag orkade ta tag i att grovrengöra kökets smutsigaste platser (kyl, frys, skåpet under diskbänken där soporna står och golvet), tagit en långpromenad och gjort min yoga och ändå ha krafter kvar!
- Så glad att jag putsat alla fönsters utsidor och inte bröt ihop av intensiv värk i kroppen på kvällen!
- Jag har läst min första hela bok på 1 och en halv dag! Det är ett år sedan jag sist kunde läsa! Underbart!
- Lyckan är stor! Jag har klippt ur alla vinbärsbuskar och städat upp allt efter mej, utan att tagit ut all min kraft ur mej.
- Lyckan av upptäckten hur mycket mina yogarörelser gjort för min rörlighet och bättrat min hållning!!
- Den totala känslan av att bli omhändertagen av mej själv, är när jag ligger i ett varmt bad med Epsomsalt och Lavenderolja och lyssnar till Jonna Jintons Youtube video av "Singing of the ice".
- Lyckan av att gå från att starkt ogilla att laga mat, till att komponera helt egna maträtter, som blir så omtyckta att de görs ofta (typ en gång i veckan).
- Glädjen när jag öppnar våra underklädeslådor och strumplådor är obeskrivlig, efter sortering och vikning efter Marie Kondo metoden.
Familjehögens axplock:
- Sitta i bilen på väg mellan Stockholm och Dalarna eller mellan Stockholm och hem till oss med älsta dottern och samtala om hur det är att vara människa och att låta själen ta plats i sitt liv. Funderingar på att göra pod om det någon gång.
- Maken fick sin sjukpension!! Vilken lycka! Vilken lättnad!
- Vi fick ett blomsterbud med en vacker blombukett från yngsta dottern!
- Älsta dottern firar födelsedag hemma hos oss och vi fotograferar i trädgården, så himla roligt!
- När yngsta dottern kommer hem själv och stannar några dagar är lyckan total för mej och maken.
Tänk att få njuta av hennes sällskap hela tiden! Normalt har hon hundra järn i elden samtidigt, men inte nu!
- Julen detta år blev lite ovanligt och inte alls väntat från något håll. Förra julen var vi alla samlade och då väntade vi att döttrarna och deras pojkvänner skulle fira jul på annat håll 2019. Vilket vi till vår stora lycka upptäckte inte var fallet! Båda döttrarna och yngsta dotterns pojkvän kom alla till jul! Glädjen var stor!
- Älsta dottern kom hem innan jul och vi använde tiden till julpyssel och umgänge. Så underbart!
- Maken och jag köpte nya mobiler och älsta dottern och hennes pojkvän hjälpte oss med att få igång de nya mobilerna med den gamla moibilens finesser.
- Älsta dottern lärde mej en ny hudvårdsrutin! Och hur man skriver med pytteliten stil i Bullet Jounals till exempel.
Vännerna och postfamiljens hög:
- Vännerna som ofta har vägarna förbi och tittar in och pratar bort en stund, de gör mej så glad och tacksam att de finns där.
- Söta fina "extrasonen" ur postfamiljen, ringer på när han är vår brevbärare och stannar ett tag för samtal. Hans stora vackra leende smittar och jag blir alltid lika glad att han tittar in. Roligt värre var att han ringde mej under min semester och bjöd in sej för att han jobbade sista dagen! I höst börjar han en 5 år lång utbildning i Sörmland och ville hinna säja adjö. Så fint!
- Glädjen är stor! Jag har fått en inbjudan att få följa med på ett stort event - en tjejkväll på KvänumsKök! Tack Y att du tänkte på mej!
- Sushifest med postfamiljen hemma hos S! Jag har inte haft så roligt på lääääänge! Tack alla!
- Maken och jag tar en långpromenad på Annandag Påsk till Munkängarna. På väg tillbaka hem, så möter vi vännen Cattis på cykel! Hur stor är egentligen chansen för det? Så roligt!
- Innan jag går på semester möter vännen Cattis och Harriet mej på en fika. Där och då bestämmer de sej för att den ena ska skjutsa mej till tåget imorgon och den andra hämta mej senare i veckan! Vilka fantastiska vänner jag har!! Tack!
- Det ringer på dörren och där står Peter med famnen full av kantarelller! Vilken glädjechock! Tacksamheten är total!
- Fotografering på kvällen i mörker och snöfall! Älskar't! Att göra en sådan grej själv kommer inte naturligt för mej än, så därför blev denna kväll magisk!
- Dagen med yngsta dottern! <3 <3 <3 Nya BHar, ögonbryn och fransar fick färg och Etiopiskt till middag!
- Andra och sista resan till Dalarna! Med älsta dottern! VINTERMAGI när den är som bäst och i bästa sällskapet!
- Stockholmsresa och jag sover för första gången över hos yngsta dottern. Vi var på kattcafé och hjälpte yngsta dottern att få upp gardiner efter vi köpt borrmaskin till henne i födelsedagspresent!
- Älsta dottern är hemma och hjälper mej att tömma stugan och åka till tippen med sådant som rensats ur stugan.
- Svalnäs tillsammans med älsta dottern efter min sista jobbdag innan årets semester.
- Näst sista veckan i augusti kom båda döttrarna hem och hjälpte mej att rensa ur en av de värsta förråden vi har. Där samlas gamla saker från när flickorna var små, från mors lägenhet och annat onödigt sparande. Hälften körde vi bort till Kupan (röda korset). Så åkte yngsta dottern hem och jag och älsta dottern åkte på loppisrundor (som hon gjorde en YouTube video om).
- Avslutade augusti med att åka till Stockholm igen! Denna gång var det ett photoshoot med älsta dottern och en utställning på söder som heter Planket som stod på min agenda. Så spännande och jätteroligt!
- Så kom den resa som jag längtat efter, men samtidigt slagit helt ur hågen som omöjlig. Yngsta dottern tog med mej till mina drömmars stad - LONDON!!! Jag är överlycklig över att äntligen få komma dit och dessutom med världens bästa resesällskap - Yngsta dottern!
- Facket har anordnat en bussresa till Lisebergs Jul och jag åker dit med Cattis! Vilken fantastisk dag vi fick! Hjärtat svämmar över!
- Årets julgran kläddes med älsta dottern och vi hade även julaftonsfotografering i trädgården!
Årets nio mest gillade bilder på Instagram har ni redan sett.
2019 har jag inte varit så aktiv, varken på bloggen eller heller på Instagram.
Vilket inte beror på att jag inga bilder tagit under året, snarare är det nog en sorts spärr som slagit till.
Vill därför påminna er om dessa nio bilder innan jag visar mina egna favoriter, i form av Månadens favoritbild.
Här har ni mina egna månaden favoritbilder.
2018 hade jag alltid med månadens favoritbild med i det sista blogginlägget per månad.
Av någon anledning glömde jag bort det i år.
Avslutningsvis i denna återblick av 2019, vill jag skriva lite om återkomsten till jobbet.
Har skrivit mycket öppenhjärtligt om hur jag för varje dag sedan måndagen vecka 44, fått svårare och svårare att hålla mej över vattenytan.
Förstod inte hur långt ner jag sjunkit innan det var för sent.
Problemet är inte själva körningarna (åtminstone innan snö/is/mörker) utan problemet är den allmänna stämningen på jobbet.
Här har jag inte berättat något om vad det är som hänt, vilket jag nu kommer att göra.
Min arbetsplats kommer efter maj i år att vara halverad och i november i år så upphör min arbetsplats att finnas i den form den haft fram till nu.
PostNord kommer inte att ha postsorteringskontor i varje stad längre, istället flyttas hela den delen av mitt arbete till en gigantisk industrilokal i en grannstad 3 mil från oss, till en så kallad Hub (nav).
Arbetspassen kommer totalt att monteras ner till renodlade sorteringsjobb (och nerpackning av posten) och renodlat utdelningsjobb.
Hur allt ska fungera med heltid, intervallarbete (sortering en vecka/utdelning en vecka) och kvällsjobb - är det ingen som vet hur det ska se ut eller ens fungera.
Inte i verkligheten i alla fall, för på pappret påstås det att det ser fantastiskt bra ut.
Vi får välja om vi vill intervalljobba eller välja att renodlat bara köra utdelning/bara sortera.
Det här är det som puttrar, fräser och jäser inom oss alla som jobbar.
Vissa av oss kan hantera det, men flera av oss gör det inte - och jag är en av dem.
Nu kommer jag att vara helt uppriktig med er - jag tänker sluta på posten efter nästan 30 år.
Under de omständigheter som kommer att råda i framtiden, vill jag inte leva och jobba kvar.
Grejen är det, jag trodde allvarligt att jag skulle kunna jobba kvar till november 2020.
Nu vet jag att det kommer aldrig att fungera, helt enkelt för att jag inte håller ihop rent psykiskt.
Ville egentligen inte skriva om det här, för jag har inte något annat jobb på gång, eller ens en idé om vad jag verkligen vill göra.
Vet bara att jag inte vill fortsätta med mitt jobb.
Det här är så jobbigt att gå igenom, för ni ska alla veta att jag trots allt älskar själva utdelningsdelen av jobbet och till viss del även sorteringen.
Detta jobb har passat mej som hand gör sin handske och nu tar det slut.
Ska försöka komma tillbaka och jobba så länge jag bara kan, för snart nog måste jag även ta ett (helt ärligt) fullkomligt skrämmande steg - att hitta nytt jobb.
Staden jag bor i är liten och möjligheterna mycket begränsande, så detta kan mycket troligt ge större förändring som ringar på ytan - som att behöva flytta.
Förändringen i mitt och makens liv kommer snabbt närmare och närmare, precis som de sista sidorna i en bra bok gör.
Så här dramatiskt har ett år i mitt liv varken slutat eller börjat förr.
Ber Universum/gudar/försynen/turen om all tänkbar hjälp.
Håll tummarna för mej!
Här har du en som håller tummarna för dig, som vill dig väl och som hejar på dig.
Det är så strongt och klokt att komma till insikt. Det är så läskigt att ”hoppa” från det invanda. Det är så rätt och befriande när man landar.
Tack för att du delar med dig av alla vackra bilder och tankar!
Du är modig! ❤️