De två första veckorna av 2020
Nyårsafton, sista dagen som ändade ett decenium.
En vacker dag ändades med en magisk solnedgång.
Tog en liten promenad för att njuta av stillheten och färgerna, innan festandet tog över.
Nymånen är min favoritmåne, den då skäran är tunn, det är min önskemåne.
Solnedgångsfärger får mej alltid att bli tacksam och glad över att kunna njuta av allt det slösande vackra.
Ville ha en bild på den stilla vattenytan på närmare håll, men i stället skrämde jag iväg några änder som legat i mörkret och vilat.
Vattenytan krusades helt.
En så rödorange himmel som nyårsaftonen bjöd på, har jag aldrig sett förr.
Himmelen brann verkligen!
Här har ni årets nyårsdukning och förrätten tillsammans med lite bubbel.
Som vanligt så blev det inte fler foton, för när huvudrätten väl var klar, slukade vi den innan jag ens tänkt fotografering...
Årets fyrverkerier såg vi från en superbra plats.
Fantastiskt vackert - som vanligt.
Nyårsdagens solnedgång var helt makalös!
Det konstiga var att det var omöjligt att fånga den rätta färgen med kameran!
Ljuset var orangerosa, ännu mer än bilden visar!
I bilden ovan har magnentafärgen tagit över det orangea.
En promenadbild från vecka 2.
Älskar när ljuset från lamporna blir som långa "krusade bloss" på vattenytan.
Fruktfat, vi gör juice av frukterna varje morgon.
Blodapelsin, blodgrape, citron, lime, Ingrid Marie äpple och gul kiwi med riven ingefära i.
Det är precis varför jag har så svårt att be om hjälp, det känns skönt att veta varför, samtidigt som det gör mej lite nedstämd.
I feel you! Klockrent!
Den sannaste kärleken är nog den till maten...
Fullmånen på fredagens djupblå himmel.
Hade hoppats att se månförmörkelsen, men missade den helt.
Det var magi i luften och det syntes lite i bilderna, som ljus prickar i olika färger och storlekar.
Massor av små vita prickar och några större blå.
Den här bilden hade två stora blå orber, den större har jag klippt bort.
De här två första veckorna av 2020, har varit rätt motiga om jag ska vara ärlig.
Dels för att de tabletter jag fick i början av december inte fungerade och min sömnbrist bara blev värre och värre.
Dels berodde det på att vår stads vårdcentral har ett konstigt system för att söka läkartider.
Detta system gjorde mej stressad långt över min vanliga oro, för det kändes som om jag var en piltavla - som både min arbetsgivare som vårdcentralens personal - sköt mot.
Nu har jag äntligen fått en renodlad sömnmedicin, som jag lyckligtvis bara behövt använda en gång hittills, för den är beroendeframkallande.
Och det skönaste är att läkaren ordnade en läkartelefontid innan min sjukskrivning går ut, så nu behöver jag inte hänga löst mellan det att sjukskrivningen går ut och ett nytt läkarbesök är inplanerat.
Det gör det att jag fått en lättnad i kroppen där orons tankar tidigare tyngt mej.
Lite mindre uppgiven och frustrerad har jag oxå blivit de sista dagarna, till och med en liten strimma hopp har letat sej in i hjärtat.
Nu känns det som att det löser sej, om jag bara tar en dag i taget och en sak i taget.
Vad är väl bättre än att ha dessa känslor att börja ett nytt decenium med?
Nu jädrar mina vänner, nu kavlar jag upp förändringarnas ärmar och hugger in i mitt liv!
Jag hoppas innerligt att du får fortsätta att se LJUSET nu!!
En sak och dag i taget så blir det bra.
Fantastiskt fina bilder. Himlen och månen är magisk.