Vecka 10 2020
Den här första veckan av mars månad och första veckan med att jobba min heltid, har varit ganska krävande.
Gå ifrån att jobba två dagar i veckan till 4, är ett gigantiskt steg.
Särskilt för mej som inte har hittat min styrka riktigt.
Torsdagen tog nästan knäcken på mej, knappt att jag orkade gå hem då jag slutat jobba.
Om jag inte haft den stora lyckan att få rå om båda döttrarna några dagar denna vecka, vet jag inte om jag orkat igenom veckan.
Älsta dottern kom på söndagseftermiddagen och vi hade ett långt och djupt samtal om bland annat den stora förändringen som står beredd för mej snart.
Så på tisdagen kom yngsta dottern hem på ett kärt och efterlängtat spontanbesök!
Hon hjälpte mej att skriva ihop ett CV och nu ska det bara skrivas ut.
Något som oxå nästan burit fram mej är min käraste och innerligaste postfamilj!
Det är inte klokt vilka underbara människor som finns omkring mej än så länge.
Särskilt en makalöst fin människa, som läser av mej utan ord och som var mitt stöd när jag hade ett jobbig samtal med min hopplöst osmidiga chef.
Måndagen bjöd på ett fantastiskt vårväder.
En vanlig syn för mej i sidspegeln.
Titta!
Äntligen vänder han sej om och tittar länge på mej medan jag pratar med honom!
Har försökt det senaste året att få honom att inte bara ha rumpan mot mej, då jag stannar vid postlådorna vid hans hage.
Två bilder från samma ställe, bara för att båda bilderna hade detaljer som gjorde dem så vårliga.
Den här har snö som ligger kvar i skuggan till höger i bild.
Den här har mer av bäcken i förgrunden, som så vackert tar upp den blå himlen.
Den här vyn över åkrar i förgrunden och med husen byggda högt upp på åsen, är en av den här turens vackraste.
Lerspår på vägen efter en traktor som varit ute på åkrarna och spridit gödsel är ett säkert vårtecken.
De här båda lastbilarna hämtar upp de enorma flishögar som finns på båda sidorna av timmerhögen.
Lägg märke till hur lerigt det är i markerna (och på vägarna).
Tisdag var det dimmigt och mulet ute.
Var ledig idag och var hos min psykolog på förmiddagen.
Undrar så om jag råkat ta ett foto genom min röda kappas ficka?
Tyckte bilden var lite fräck, så jag valde att lägga upp den här.
Efter lunch åkte döttrarna och jag ut på en loppisrunda.
Här hittade yngsta dottern två skjortor till sin pojkvän.
På onsdagen när jag var på jobbet, agerade älsta dottern fotograf och yngsta dottern modell i köket.
Onsdagens väder regn och mulet, men utan vind.
Stora regndroppar hänger på grenarna.
Här låg flishögarna lastbilarna hämtade upp i måndags, nu är det istället lervälling där och vad den vita högen består av har jag ingen aning om.
Någon som vet?
Tjock frost på marken var det torsdag morgon då jag gick till jobbet.
Sen klarnade det upp och solen smälte all frost, men inte isen helt på denna damm.
Här ligger isen fortfarande kvar på sjön.
Gul vass, vit is och mörkt vatten ger bilden en naturlig dramatik i sina kontraster.
Härligt ljusspel på vägen då solen letar sej fram mellan molnen.
Ojdå, tredje bilden samma vecka tagen i sidspegeln...
Fredagförmiddag tvättade jag, för jag började jobba först på eftermiddagen, för att göra det vi kallar "kväll".
Vintergäcken börjar blomma över, eller så beror det på att det varit frost och snö i dagar förra veckan.
De här första vårblommorna lyser verkligen upp vardagen.
Fredag kväll på väg hem, var det ett fantastiskt ljus och månen närmare full än halv (fast det syns inte på bilden, den ser full ut).
Kolla solnedgångsljuset åt andra hållet!
Solnedgångens färger glöder i fönstrena på det Bladhska huset.
Det här är något viktigt att tänka på.
För varför lägga ner energi på att må dåligt när någon man inte ens bryr sej om kritiserar mej?
Tyvärr har jag en fallenhet för att göra det, så det är något att bearbeta för mej.
Denna veckas enda Instagrambild.
"En av denna veckas bästa bilder. Bäst för att den visar tecken på de första vårtecknen. Det är vår i skärpan i ljuset, i pastelltonerna av färgerna och även av snön som ligger fläckvis i skuggan. Vad bilden inte visar är doften av våt jord och den vackra fågelsången som fyller luften."
Instämmer helt med alla fyra punkterna, så jag håller på att bli återanpassad till det liv jag är menad att leva.
Känns ju skönt att veta, då denna väntan är ganska tärande på mitt psyke.
Så många fina bilder från dina jobbrundor. Förstår att det känns på nu då när du börjar jobba heltig igen, det är en omställning. Fint att fynda på loppis och fina bilder på yngsta