Den sista månaden på jobbet
Ja, nu har jag avslutat min första säsong på Kyrkogårdsförvaltningen.
Mer än hälften av mina känslor är lättnad, för jag har verkligen slitit den här sista månaden.
Resten är vemod, för jag har verkligen älskat detta jobb och vissa av människorna kommer jag att sakna.
Detta jobb är otroligt fysiskt krävande och så här i slutet av säsongen har kroppen varit riktigt sliten.
Nu ska jag först och främst vila upp min kropp och sedan ska jag njuta av min första vinter borta från vägarna!
För första gången på nästan 30 år önskar jag massor av snö!!!
Vecka 42
Soluppgång över den minsta kyrkogårdens trädtoppar.
Soluppgång nummer två som mötte oss på vägen mellan två kyrkogårdar.
När solen stigit upp rullade dimman in.
Den vackra soluppgångens färger försvann i dimmans vita töcken.
Senare på dagen lättade dimman.
Och luften blev som en palett av pastellfärger i soldiset.
En instagrambild.
På fredagen stod ett stort projekt på vår "to do list".
En stor tall på skogskyrkogården skulle tas ner av arboristen och vi skulle ta hand om trädet mitt bland gravstenar och andra träd.
Här ska arboristen kapa toppen och vi ska hjälpa till genom att dra i vajern som anas mot himlen till höger i bild.
Det gick jättebra och nu ska arboristen dela trädets stam i två innan han är klar.
Undertiden arboristen jobbar på tallen, så får vi hjälp av två starka och skickliga killar att ta hand om löven.
Här har vi blåst ihop löven så att han som kör Ferrarrin lätt kan samla upp det.
Här har vi JB som körde Ferrarrin.
Vi samlade alla löv i en enda stor hög och naturligtvis ville jag leka lite i högen!
Efter att arboristen blivit klar med sitt jobb och vi var klara med lövhanteringen återstod jobbet att ta hand om träddelarna.
Det var tur att vi fick hjälp av två starka killar, för stockdelarna var så tunga att jag inte var till stor hjälp att få upp dem i skopan på traktorn.
JB och JK turades om att köra motorsåg, för det var ett jättetungt arbete att såga igenom dessa massiva stockdelar.
När de stora stockarna var bortforslade återstod MASSOR av ris och grenar att ta bort.
Det blev flera vändor med detta ekipage för att få bort allt.
Veckan därpå var det dax att köra bort träddelarna från kyrkogården.
Vecka 43
Denna vecka ägnade vi åt att blåsa löv - massor av löv - trimma för sista gången denna säsong och sedan ge oss i kast med att lägga ut granris på de gravar som köpt den dekorationen.
Så här ska granriset flätas ihop till en solfjäder, som man lätt ska kunna lyfta med båda händerna eller en grep.
Samtidigt måste den vara såpass stabil att vi kan köra med lövblås över dem utan att de går sönder.
Det är ett hantverk verkligen.
Så här börjar man flätningen.
Det gick åt två släpvagnar till alla våra kyrkogårdar, då även jordkullar (nya gravar) skulle ha flätat granris på.
Mange och jag fick julkänslor.
Med lite fantasi kan jag se ett hjärta i lövet, även om Danne sa att det mer liknade lungor...
Bänkens härliga grönfärg gör sej så bra mot klätter-Hortensian i höstfärger.
Dimma och regn denna dag.
Ett udda fynd i gruset på kyrkogården, ett kvitto fullt synligt från 31 mars 2016, normalt brukar ju trycksvärtan mattas med åren.
Höst i lugnet. Dimma. De sista lönnlöven kämpar sej lön(n)löst kvar...
Ljuset den här dagen var helt otroligt speciellt.
Det syns inte i bilderna hela färgskala i molnen.
Det var gult, lila, rosa, persikofärgat, grått och blått.
Mulet men ändå ett skarpt ljus av solen som försökte ta sej igenom molnen.
På en kyrkogård hittade jag dessa vackra rosor vid en grav.
Instagram bild av dimma och spindelnät med droppärlor.
Yngsta dottern skickade oss en print hon gjort själv.
Maken och jag tycker att det liknar dottern - ett sorts självporträtt.
Det påverkar psyket mer än man kan tro, så tänk er för innan ni tänker/säjer "Jag är" framför något nedsättande.
Vecka 44
Den absolut tyngsta veckan den här säsongen med massor och åter massor av löv att blåsa.
Dessutom skulle veckan avslutas med kyrkogårdarnas största högtid - Alla Helgona - och alla våra kyrkogårdar måste piffas till extra mycket.
Vi började med att lägga ut kransar.
Stående eller liggande kransar var alternativen.
Här är kranslasten för alla våra kyrkogårdar.
Den minsta kyrkan/kyrkogården i höstskrud.
Gräsmattan nedanför församlingshemmet i höstskrud.
Höstfärger och dimma.
Denna lönn och klarbärsträdet inunder är mina favorit träd av alla de träd som står på "våra"kyrkogårdar.
Instagrambild.
Först måste det blåsas löv innan kransarna kan komma på plats.
Efter regn kommer sol.
Det tröstlösa i att blåsa löv, så här mycket nya löv har fallit efter vi blåst denna kyrkogård dagen innan...
Instagrambild massor av löv att blåsa.
Trots att vi blåst massor av löv denna dag, så är de flesta av träden ändå fulla av löv.
Tar med hela detta inlägg eftersom de har flera filmer med som jag annars har svårt att visa.
Den blåsigaste av "våra" kyrkogårdar i höstskrud, men den är ändå min favorit.
Kyrkan är vacker och kyrkogården är så vackert placerad.
Instagrambild på en av de stora högarna.
Här har ni några stora högar till runt om "vår" personalbod.
Här snackar vi lövmassor!
Svullnaden i min högra handled visar hur mycket jag överansträngt min gamla postskada.
Det kommer sej av att min högeraxel är försliten av postjobbet.
När jag överanstränger musklerna i hela högerarmen, så tappar jag känseln i fingrarna och styrkan i tumme och handled mattas av ordentligt.
Ytterligare en morgon med dimma mot höstliga färgtoner.
Här försöker solen ta sej igenom dimman.
Längst ner på kyrkogården finns en stenkista med den gamla kyrkans älsta paradgravstenar på.
För att inte regnvatten ska bli is för att sedan spräcka stenarna, så blåser vi bort vattnet från stenarnas gropar och täcker hela kistan under ett tält.
Ställningen äntligen på plats.
Nu är stenarna skyddade under vintern.
Varje dimmig morgon samlar spindelnäten upp regndroppar i sina nät.
Sista kyrkogården omskött innan Alla Helgona helgen startade med att jobba 3 extra timmar på fredagen och 5 på lördagen.
Danne och jag åkte runt på "våra" kyrkogårdar och tände maschaller under de extra timmarna.
Mange hamnade i serveringsgänget inne på stora kyrkogården i stan och serverade kokt korv i bröd, kaffe, te och godis åt besökarna.
Här är den maschall som fick den bästa placeringen - i en fönstersten som tillhört den gamla kyrkan på tidig medeltid.
Bilden är däremot en av mina sämre i kvaliteten.
Lördag - Alla Helgona dagen och Halloween - blev extra magisk med en stor rosafärgad fullmåne, som bara syntes i 10 minuter innan det mulnade på.
Mitt favoritträd har tappat nästan alla löv på 3 dagar.
På den stora kyrkogården i stan har de spänt maschaller på vajer över dammarna.
Vad som lyser upp bilden är en parkerad bil som har lyset på.
Här har ni den lilla dammen, även den har maschaller på vajer över vattenytan.
Det maffigaste denna kyrkogård hade var flera hundra maschaller tända på den långa stenmuren utmed gatan.
Vecka 45
Femte lasset av bortplockade slocknade gravljus och maschaller bara från den stora kyrkogården i stan.
Måndagen efter Alla Helgona var ett plockande och letande efter bortblåsta maschaller, eftersom söndagen bjöd på en storm.
Det var inte bara maschaller och gravljus som blåst bort, nästan alla löv överallt på alla kyrkogårdar hade blåst av träden.
Två bingar av tre, fyllda av metallskrot, helgens storskörd.
Mange och jag har mycket gemensamt, bland annat gillar han löv lika mycket som jag!
Säsongens sista blåsning skedde på den blåsigaste kyrkogården i stark vind.
Här behövde vi bara hjälpa vinden lite...
Efter vi blåst klart alla kyrkogårdar avslutade vi vår säsong med två intensiva lövsugsdagar.
Här visar Claes hur vi ska göra.
Så här lycklig var Mange över att det var fredag och vår sista dag - det blev en spontan lyckodans med krattan.
Här ser ni hur mycket löv det blåste ner efter Alla Helgona stormen
Jämför med hur det såg ut veckan innan.
Här väntar vi på att Claes och lövsugen ska komma tillbaka efter att ha tömt kärran.
Något vi oxå gjorde vår sista dag på jobbet, vi tömde och städade ur vår bil.
Vår sista resa låter väldigt dramatiskt, men det är en av de sista etapperna i bilen tillsammans i alla fall.
Tänk att denna bild är från den 6 november och jag och Mange jobbade i kortärmat!
Även Danne tog av sej tröjan efter att jag tagit den här bilden.
Här blev det stopp i sugen, så Claes och Danne jobbar hårt på att lossa stoppet.
Stanna i stunderna och sätt fokus på vad som känns bra här och nu.
Det kan vara bara små detaljer.
När du känner glädjen, så blir du en stark magnet till mer positivt.
Så många vackra bilder och så roligt också att du har trivs så bra där =D, skönt att du nu får landa och njuta lite. Samt ja hoppas också på snö.
Saknar dina besök hos mig =D