Vägen till Stor Förändring
Vägen till min stora förändring började med att ifrågasätta allt i mitt liv, på alla plan som finns hos en människa - det andliga-, det intellektuella-, det känslomässiga- och det fysiskaplanet.
Men först kom den vägen jag alltid kört på, att bli allt mer svårframkomligt och mer problemfyllt, ju längre jag fortsatte framåt.
Varför jag ignorerade alla skyltar som visade att jag borde vända eller ta en ny väg, var helt enkelt rädslor och ett motstånd mot att ge upp.
Därför blev vägen allt smalare och fick sämre underlag, tills dess att jag fastnade i djupa hjulspår, åkte ner i djupa hål i vägen och slutligen körde rejält fast och inte kom framåt längre.
För att kunna ta mej ur detta dödläge, behövde jag först erkänna att jag kommit till vägs ände på den väg jag alltid kört på.
Det var därför som 2018 blev året som jag körde den sista etappen fram till min vägs ände.
Trots varningsskyltar och förslag till andra vägval, fortsatte jag envist fram på den usla vägen.
Mina varningsskyltar var allt ifrån chefer vilka spred negativitet omkring sej (som dyngspridare ute på åkrarna) som avlöste varandra, till att jag fick fler och fler bekymmer med min hälsa.
Fast jag gick in i väggen på hösten 2018, så fortsatte jag ändå fram på samma gamla väg, som nu inte var en väg, utan två djupa hjulspår, i lerigare och lerigare underlag.
När december 2019 närmade sej, så hade jag nått fram till slutet av min väg och först satt jag helt paralyserad och orkeslös i en ny sjukskrivning.
Min stora förändring började i december 2018 och det plan jag började ifrågasätta var det känslomässiga planet.
Det var det absolut jobbigaste delen i min förändring, för jag hade massor av jobbiga och ouppklarade saker inom mej.
Först var jag tvungen att lära känna mej själv och det gjorde jag igenom att ifrågasätta allt jag hittade inom mej och genom att ställa frågor som till exempel:
- Vem är jag?
- Varför gör/tycker/tänker/accepterar jag detta?
- När lärde jag mej att göra/tycka/tänka/acceptera detta?
- Vem har lärt mej detta och varför känns dessa lärdomar bra eller dåliga?
- Vill jag leva så här?
- Vart vill jag komma med mitt liv?
- Vad behöver jag för att må bra både till kroppen som min själ?
- Vad är meningen med mitt liv?
- Vilka människor vill jag verkligen ha runt om mej?
I december 2019 (december månad verkar vara den månad som jag gör stora genombrott), så hade turen kommit till det andliga planet.
Började då meditera oftare och det tillsammans med psykologens hjälp fick jag bukt med mitt förflutna och min nutid.
Då ropade min själ på uppmärksamhet.
Meditationen och min psykolog gjorde att jag övade upp min intuition, som jag tappat bort för länge sedan.
Intuitionen är det viktigaste hjälpmedlet jag haft för att få kontakt med hela mej - från mitt inre jag (själen) och det undermedvetna, till sinnet och det medvetna och slutligen det rent kroppsliga.
Januari 2020 hade jag ett mycket inspirerande samtal om min framtid med en vän och hon satte en kraftig spark i min bak, så jag bröt upp från den gamla vägen och fann en ny.
Trots att jag var fruktansvärt rädd, så hoppade jag av mitt jobb och gick darrande mot den stora ovissheten.
Hur rädd jag än var, så visste jag att jag var redo för en ny början och litade på min intuition att det kommer att lösa sej - på ett eller annat sätt.
När jag så fick mina drömmars jobb i juni, så förstod jag äntligen att jag varit på fel väg i en herrans massa år.
Med fel väg menar jag, att det inte var min väg.
När min mamma dog den första advent 2020, förstod jag att livet mitt försiktigt försöker slussa mej in på en annan väg, till och med åt ett helt annat håll än jag trott mej veta.
Även december 2020 gav mej massor av lärdomar om vem jag är och vad jag kommer att bli, om så väldigt mycket försiktigare än förr.
Nu i januari 2021 har jag nått fram till ett tillstånd jag inte ens visste fanns - ett tillstånd där det råder frid, harmoni, balans, kärlek till livet och ren lycka av att finnas till.
Tänk vilken enorm förändring som ligger bakom detta.
Det här kan låta som om jag skulle vara klar, men inte då.
Är inte i närheten av att vara klar, men jag har nått längre än jag någonsin trott eller ens vetat om att man kan nå.
Med det här tillståndet i minnet, så kommer jag inte att vara rädd för andra stora förändringar.
En förändring, stor eller liten, är alltid nödvändig då det gamla inte har jämnvikt.
Förändringar skakar om oss och tvingar oss att vakna ur vår sömngång genom livet.
Det enda som är säkert är att ingenting varar för evigt, för allt som har en början har oxå ett slut.
Varken det är bra eller dåligt som sker.
Det är genom förändringar som du växer och när du växer blir ditt liv rikare.
Den rikedom jag menar är den sanna rikedomen som finns inom dej, på det emotionella-, andliga- och fysiska planet.