Tillbaka till grottmänniskan?
Det är något särskilt med att se stora vedstaplar och välfyllda skafferier på hösten.
Till exempel när frysen är laddad med saft, bär, kantareller, fisk och älgkött.
Eller när skafferiet är laddat med äpplen och vedboden är har ved staplat upp längs väggarna.
Då känner jag mej rik!
Trots att vi bor jättenära en välfylld matbutik och inte får värmen genom att bara elda i kakelugnen.
Det måste vara så att jag har en nära kontakt med min egen grottmänniska?!
Söndagen ägnade jag och maken 4 timmar på vedhantering.
Han högg de stora stubbarna, som för två år sedan hämtades hem av maken och hans vän och jag bar in i vedboden och staplade.
Hälften av stubbarna högg han direkt då de hämtades, resten har alltså legat kvar ute.
Söndagens arbete fick stubbhögen att minska rejält, men trots 4 timmar ligger det lika mycket arbete kvar och väntar på ork och tid.
Det ligger en njutning i att vara självförsörjande... när barnen var små tog vi tillvara mycket av det som skogen erbjöd.