Intuition eller slumpen?
I slutet av december förra året fick jag en fantastisk berättelse skickad till mej.
Det var från en som hade liknande funderingar som jag och efter att ha hoppat runt och läst på internet, hade hittat min blogg av en "slump". Hon hade läst inlägget från den 11 april 2022, som handlade om mitt livsvägval, lära känna mej själv och leva det liv jag är ämnad att leva. Sedan dess har tanken på att det skulle varit en slump legat och gnagt i bakhuvudet.
Jag tror inte på slumpen.
Det finns inte i min ordsamling, för allting har en mening! Goda händelser som mindre goda händelser. Så hon hittade inte mitt inlägg av en slump, utan för att hon behövde läsa det. Det är viktigt att låta intuitionen leda dej dit du behöver gå och det var precis det hon gjorde.
Hade länge ett motstånd till ordet intuition.
Läste ofta på mina så kallade själasidor, (konton på Instagram som handlar om andligt uppvaknande) att jag är tvungen att följa min intuition för att vakna upp från den inmatade normen om hur man ska leva som kvinna och människa. Helt ärligt hade jag inte en aning om hur intuition fungerade, jag trodde att jag var intuitiv om jag kunde veta vad jag skulle göra. I verkligheten så kan jag bara känna intuition. Intuitionen när jag följer känslan, är inte starkare än att (som i det här fallet) hon plötsligt klickade in på min sida och hittade mitt inlägg.
Förstår att det är mitt hårda inre jobb och min intuition som hjälp mej att hitta min uppgift i det här livet.
Det hårda inre jobbet är den enda vägen att ta mej ur den inprogrammerade normen om hur jag ska leva och intuitionen leder mej att följa min egen väg. Alla som lever på jorden har en egen väg att gå. Allt som händer i livet går inte ut på att jag ska finna det jag önskar utanför mej själv, allt finns inom mej redan. Innan det syns utåt, måste jag först hitta det inom mej.
När jag väl hittat min livsväg är mitt stora jobb att hålla mej kvar på den.
Då är min intuition min bästa vän och medhjälpare. Det är alltså inte slutjobbat bara för att jag hittat min väg, för jag tappar lätt fotfästet i förändringsvindarna. Det enda som är skrivet i sten är att allt och alla förändras hela tiden. Efter varje förändring måste jag stanna upp och fundera på vart jag är på väg. Något annat som oxå får mej att tappa fotfästet, är att jag börjar tvivla på mej själv.
Tvivel, oro, rädslor, yttre hinder och motstånd kväver intuitionen.
När någon av dessa saker dyker upp (eller alla) så måste jag stanna upp och fråga mej själv vad som pågår. Det är inte så att jag valt fel väg bara för att jag tvivlar eller är orolig. Har jag valt fel, så är det inget misslyckande utan en lärdom. Yttre hinder och motstånd kan vara att jag tappat min väg. För att hitta tillbaka eller välja en ny väg, behöver jag min intuition och ha tro på mej själv.